Belmina Koca föddes flera månader för tidigt. Hon placerades i kuvös och diagnostiserades med ROP – fibriotisk näthinna. När jag träffar henne har det gått 31 år och hon saknar helt synförmågan. Hon använder sig av en blindkäpp för att ta sig fram och det tar tid. Sedan 2011 har hon varit utan ledsagning från LSS och fått nöja sig med hjälp från SoL, Socialtjänstlagen.

– Jag hade ledsagning via LSS fram till 2011 och då klarade jag mig fint. Men sedan bestämde kommunen att synskadade inte skulle få den hjälpen. När jag fick beslutet så blev jag väldigt ledsen. Förut var jag relativt fri. Jag kunde åka till Stockholm och Göteborg om jag ville. Förra sommaren däremot blev det en massa krångel, säger Belmina.

Vistelsekommunen bär ansvaret för ledsagning via SoL. Så när Belmina ville åka till Gotland skulle Gotlands kommun ansvara och en ledsagare skulle behöva anställas där tillfälligt.

Artikelbild

| Ledsagning. Belmina Koca har svårt att ta sig fram, men får ändå inte ledsagning av LSS.

– Ska man behöva det här? Då lever inte jag som alla andra.

Belmina anses ha ett hjälpbehov, men det anses inte vara tillräckligt stort för LSS. I stället anses hennes behov tillgodoses genom bistånd enligt SoL.

– Med den här lagen som gäller bosättningskommunens och vistelsekommunens ansvarsfördelning är det inte lika lätt att resa som det är att vara i hemkommunen. Jag förstår att det inte känns lika tryggt som att ha med hjälp från hemkommunen, men jag upplever att det fungerar, säger Lena Brüde som är avdelningschef på avdelningen för äldre och funktionsnedsatta.

Trots allt klarar sig Belmina bra för tillfället, då hon får ledsagning av ett assistansbolag, Frösunda. Men hon är orolig för att Frösunda, som egentligen inte sysslar med SoL, inte kommer att kunna behålla henne.

– Det är inte kommunen som tryggar min vardag, utan det är Frösunda.

Via Frösunda får hon även välja ledsagare själv, till skillnad från kommunens ledsagning via SoL.

– Så långt sträcker sig inte valfriheten, en person som fått beslut om hemtjänst för ledsagning kan välja en godkänd utförare, men man får inte välja ledsagare, säger Lena Brüde.

Alla med funktionsnedsättningar omfattas inte av LSS, utan först måste man tillhöra en personkrets. Före 2011 tillhörde Belmina, tillsammans med andra synskadade, personkrets tre. För att tillhöra de ska en människa anses ha varaktiga funktionshinder som inte beror på åldrande, som är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och som orsakar behov av stöd och service. Betydande svårigheter i vardagen innebär att inte klara av vardagsrutiner som toalettbesök, mathållning, förflyttning eller liknande.

– Förflyttning kan vara en betydande svårighet för synskadade. Men det ska påverka fler än ett livsområde för att en person ska bedömas omfattas av personkretsen, säger Lena Brüde.

Risk för isolering ska också tas med i bedömningen.

– Det finns människor som blir extremt isolerade utan ledsagning. Jag fick avslag delvis för att jag inte riskerar att bli isolerad, för att jag har pojkvän. Men en förutsättning för att mitt förhållande ska fungera är att jag är självständig, och min självständighet möjliggörs av ledsagning. Ingen vill väl vara beroende av sin partner, säger Belmina.

Problemet med LSS är nationellt och nu har regeringen startat en utredning. I beslutsunderlaget för utredningen nämns bland annat att insatserna inte är likvärdiga i hela landet, någonting som även Belmina lagt märke till.

– I vissa kommuner har synskadade fått ledsagning via LSS, medan synskadade i andra kommuner knappt får ledsagning enligt SoL. I vissa städer får man bara fyra timmar ledsagning i månaden, hur ska man då hinna med allt?

Utredningen tar även upp att reglerna i LSS öppnar upp för många tolkningsmöjligheter, vilket kan skapa risk för orättvisa och rättsosäkerhet.

– Vi tittar på prejudicerande och vägledande domar, men för att det ska vara tillämpligt måste förhållandena vara lika. Men rättssäkerhet finns ändå eftersom man kan överklaga, säger Lena Brüde.

Och överklaga ska Belmina göra.

– Till förvaltningsrätten och vidare om det krävs.

Nu hoppas hon att regeringens utredning ska göra det bättre för människor i hennes situation.

– Många har blivit hårt drabbade och till och med isolerade. Att pötsligt ta bort nödvändig hjälp går inte. Vi måste få leva på samma villkor som alla andra.