Han har sett vilken insats alla kommunens politiker gör för demokratin.

– Innan jag kom till stadshuset förstod jag inte alls vilken enorm omfattning ett politiskt uppdrag har. Det är obegripligt att folk får ihop sina liv med politiska uppdrag, med alla handlingar som ska läsas, alla förmöten och möten i nämnderna, partiernas interna arbete och så kanske ett fullmäktigeuppdrag på det.

Han ser därför med stor oro på demokratins framtid.

Artikelbild

| Orolig. "Om man får svårt att rekrytera folk till politiska uppdrag så är demokratin i fara", menar Christer Mård.

– Ja, så är det faktiskt. I genomsnitt 20–25 procent av kommunpolitikerna hoppar av sina uppdrag mellan två val. Om man får svårt att rekrytera folk till politiska uppdrag så är demokratin i fara. Det krävs att man hittar nya sätt att jobba för framtiden.

Det var annorlunda när Christer Mårds pappa satt som vice ordförande i kommunalfullmäktige i Norra Valkebo.

– Jag minns att det ansågs fint, han hade ett hedersuppdrag. Nu är det helt annorlunda. Politiker ses med visst förakt. De får tåla hur mycket kritik och hårda ord som helst på sociala medier. Det är säkert inte så kul att vara politiker och småbarnsförälder och gå på föräldramöte och tvingas stå till svars för precis allting som människor är missnöjda med.

En utsatt position, alltså, men det är Christer Mård egentligen van vid – både som chef inom arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och ordförande i LHC.

Artikelbild

| Nöjd. "Det har varit en förmån att jobba här", säger Christer Mård,"jag har haft mycket roligt, känt mig mött med respekt av kollegorna och lärt mig massor".

– Det jag kan konstatera, säger Christer och skrattar, är att människors engagemang för LHC är många gånger större än för politiken! En dålig match för hockeyklubben ger mycket mer omedelbara reaktioner än de politiska besluten.

Han har vikarierat för Karin Granbom Ellison när hon har varit mammaledig. Han sa ja till ett års uppdrag på deltid, 40 procent.

Artikelbild

– Fel på båda punkterna. Ett år blev ett och ett halvt, och att jag skulle kunna jobba två dagar i veckan föll ganska snabbt. Inga möten följde givetvis min almanacka, det blev inga långhelger på Öland, till exempel. Jag har gått till stadshuset nästan varje dag i alla fall.

Det är svårt att veta om han har gjort någon nytta, säger han.

– Jag har varit med i processer som leder till att Linköping blir bättre. Vi har ändrat organisationen i Nulink. Vi har skapat ett arbetsmarknadsutskott. Det förstnämnda har precis börjat, det andra hinner inte ens dra igång innan jag slutar. Jag VET att det kommer att bli bra och jag vet att jag har påverkat, men det tar så lång tid.

Det är den stora svårigheten med politiskt arbete, tycker Christer Mård.

– Jag är van vid korta beslutsvägar från mitt tidigare liv: vi bestämmer oss och så kör vi. Här krävs långa budgetprocesser, demokrati tar tid, diskussioner, utredningar, samråd och beslut på olika nivåer. Jag är nog för otålig för att bli en riktigt duktig politiker.

Det som Christer Mård har haft allra svårast att förstå är den hårda tonen mellan politikerna.

– Jag är uppvuxen med tanken att samförstånd är bra. Jag förstår inte vad man vinner på att medvetet misstolka varandra, att raljera över beslut, att använda onödigt hårda ord, både lokalt och på riksplanet. Samtidigt har vi svårt att föra ut allt bra som görs, alla goda nyheter.

Christer Mård är inte säker på att Linköpingsborna förstår vilken bra kommun de bor i.

– Klart vi har problem, som segregationen till exempel. Men vi har ändå möjlighet att vidta åtgärder, det här är en kommun som har råd att satsa på framtiden. Det finns andra kommuner där man inte ens får det att gå runt. Det har varit en förmån att jobba här, jag har haft mycket roligt, känt mig mött med respekt av kollegorna och lärt mig massor.

Till exempel?

– Hade jag haft den här erfarenheten i mitt tidigare jobb, så hade jag gjort mycket annorlunda. Vi bjöd in politikerna till möten för att vi hade en massa oerhört viktiga saker att berätta, och vi satt där och fattade inte varför de inte kom! Nu vet jag hur många möten de har och hur många andra som också väntar på besök...

Liberalerna är inte ett särskilt framgångsrikt parti opinionsmässigt just nu.

– Nej, vi har stått och stampat på ungefär samma fläck i tio år nu. Vi har sunda värderingar, det tycker de flesta – men varför röstar de inte på oss?

Ja, varför?

– Min privata känsla är att liberalerna har tappat i mänskliga frågor. Vi pratar om försvar och poliser – viktiga frågor – men äldrevård, omsorg och LSS-frågor har tonats ner.

Men partiledare Björklund pratar ändå alltid om skolfrågor?

– Javisst, men alla partier vill satsa på skolan, alla vill satsa på fler och billigare bostäder. Vi har inte tillräckligt mycket som sticker ut.

– Jag tycker personligen att det är synd att Birgitta Olsson inte fick chansen att ta över. Om jag hade varit partiledare i tio år och opinionssiffrorna var sämre än när jag började så skulle jag nog dra någon slutsats av det.

Christer Mård är fortfarande engagerad och tror på sitt parti. Ändå lämnar han stadshuset.

– Jag fick frågan om jag ville kandidera till valet 2018, men nej. Jag kommer säkert att gå på något medlemsmöte, jag ska sitta kvar i scenkonstbolaget tiden ut, jag kanske tar några styrelseuppdrag. Men jag behöver också tid för LFC, till exempel. Damidrottens villkor ska förbättras. Jag vill känna att jag äger min tid och kan bestämma själv.