Sländtrissor är spinnrockarnas föregångare. Från stenåldern för cirka 2 000 år före Kristus till bronsåldern, järnåldern och hela medeltiden användes de för att spinna garn.

Tillsammans med arkeolog Ann-Charlott Feldt från Östergötlands museum träffas vi hemma hos 91-åriga Elsy Wisting i Skäggetorp. Av en slump har hon haft sländtrissan i sitt förvar och räddat den undan förgängelsen.

– För några år sedan fick jag den i arv efter min syster. Jag mindes att hon berättat att det var ett speciellt föremål som hennes man hittat i en potatisåker, så därför sparade jag den när jag tog hand om hennes dödsbo, säger hon.

Artikelbild

| Spinnredskap i kalksten. Sländtrissan hittades i en potatisåker på Bobergs lillgård utanför Fornåsa.

Elsy Wisting visar ett gammalt svartvitt flygfoto över Bobergs lillgård omgiven av åkrar nära Fornåsa. Någonstans i den jorden plöjde hennes svåger Axel Gustavsson upp sländtrissan och tog hem den till hustrun Nancy, Elsys syster. Vad det var för underlig tingest visste de inte, men förvarade den under alla år som en klenod. De kallade den runda stenen med hål i för ”ring”, fast ingen skulle kunna ha den på ett lillfinger ens, så litet är hålet.

Axel Gustavsson levde hela sitt liv på Bobergs lillgård och dog 1984. Gissningsvis hittade han sländtrissan minst ett par decennier dessförinnan, exakt när kan ingen säga idag. Elsy Wisting kom att tänka på ”ringen”, när hon läste i Corren om fynden från kvarteret Eddan i Linköping med bild på bland annat en sländtrissa.

– Först då förstod jag vad ”ringen” var för föremål, säger hon.

Nu vill hon att sländtrissan hamnar på en plats där den bevaras för all framtid och där fler får chans att se den.

– Efter mig kan den försvinna annars, säger hon.

Ann-Charlott Feldt tar emot sländtrissan och bedömer att den kan vara omkring 1 500 år gammal, det vill säga yngre järnålder. Den är sliten efter alla år i potatisåkern, där jorden plöjts under många sekler innan Axel Gustavsson fick syn på den.

– Den är i kalksten, kanske formad utifrån en fossil, säger Ann-Charlott Feldt.

Det ter sig naturligt eftersom kalksten finns i Fornåsatraktens berggrund. Fornlämningar från järnåldern är registrerade i närheten av Bobergs lillgård, dock ingen sländtrissa.

Eddans sländtrissa är i täljsten, men Ann-Charlott Feldt visar även exempel i ben och sten.

– Sländtrissorna ändrar stil efter modeväxlingar, vilket gör att de ibland kan dateras till olika skeden under förhistorisk tid och medeltid. Kanske fungerade de som fästmögåvor på samma sätt som skäkteträn gjorde under 1700–1800-talen, funderar hon.

Är man skyldig att kontakta någon myndighet om man hittar ett fornfynd i ett dödsbo?

– Egentligen inte, men man bör kontakta närmaste länsmuseum för att få det registrerat. Varje fornfynd utgör ju en pusselbit i historien. Och man får behålla den här typen av fynd, precis som stenyxor, säger Ann-Charlott Feldt.

När kan det bli tal om hittelön?

– Föremål i ädelmetall som guld, silver och kopparlegeringar är man genom hembudsplikten skyldig att erbjuda staten och får då också ersättning. Samma sak om man gräver i en rabatt i sin trädgård och hittar flera föremål som blivit nedlagda samtidigt, säger Ann-Charlott Feldt.