Neurokirurgen och professorn Leif G Salford i Lund började forska på området 1988 och avslutade sitt arbete för ett par år sedan. Han konstaterade tidigt att många provråttors hjärnor påverkades av mobilstrålningen. Blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan mot det mesta som finns i blodet, öppnades vid exponering och äggviteämnen läckte ut.

Han höjde ett varningens finger eftersom han inte visste vad det kunde ge för effekter. Men efter ytterligare år av forskning såg han inte att det ledde till några märkbara skador.

– Det verkar finnas någon slags självläkning som gör att det inte blir några dramatiska följder. Efter så många år, utan att det har hänt något hemskt, börjar jag känna ett visst lugn.

Han utesluter däremot inte att det kan göras nya upptäckter.

– Det är möjligt att det gömmer sig något som lurar oss, men det är svårt att bevisa nu.

Han tycker det är synd att det finns en strid inom forskningen på detta område. Inom vanlig hjärntumörforskning, som inte har med mobiltelefoner att göra, så hjälps alla åt för att hitta sanningen.

– När det kommer till mobiltelefoner finns det ofantligt mycket intressen. Många forskare är sponsrade av mobiltelefonföretagen. Det gemensamma sökandet har inte varit möjligt.

Men han vill inte måla upp mobiltelefonbolagen som stora skurkar.

– Det är inga stora draman. Så länge du publicerar dig i vetenskapliga artiklar i bra tidningar, så blir det en sanning tills dess att någon forskare bevisar att det inte är på det sättet.

Samtidigt efterlyser han mer pengar från staten och anslagsgivande institut till forskare på området.

I ett annat perspektiv ser Leif G Salford att mobiltelefonen har varit en livräddare.

– Den har säkert räddat miljontals människor som behövt hjälp i ras och andra katastrofer i världen.