– Jag glömmer aldrig den morgonen, i april 1994, valdagen då Sydafrika gick till sitt första demokratiska val. Det var en andaktsfull stämning, att se de långa köerna med svarta och vita i samma led, det var stort. Och sen att det gick som det gick, att Mandela vann och blev president. Vilket minne.

Vi sitter hemma hos David Dahmén i Ullstämma, det är en dag kvar till avresan till Nigeria, en resa som kommer att vara i två månader.

– Riktigt så länge brukar jag inte vara iväg, kanske är det i längsta laget, säger David och ler.

Artikelbild

| David hemma i fåtöljen i Ullstämma med katten Mira på fönsterbrädan.

Det var som pressekreterare för Sida och Rädda barnen han först kom i kontakt med biståndsvärlden. Där föddes tanken på att jobba som valobservatör.

– Tidigare var det Sida som, på uppdrag av Utrikesdepartementet, tog ut folk till de uppdragen. Nu har de lagt ut det på Folke Bernadotte-akademin, så det är genom dem jag får uppdragen.

Den här gången fick Sverige med två personer i den 40 man stora EU-trupp som ska övervaka president- och guvernörsvalen i Nigeria.

– Jag stod först som reserv, men så ringde de i fredags och sa ”åk ner på tisdag”. Då blev det full aktivitet med visumansökan och massor annat.

Artikelbild

| Valarbetare i Nigeria där valsedlar har bilder på alla kandidater. Eftersom inte alla kan skriva så används ofta tumavtrycket för att markera på röstsedeln.

Han är van, sedan 1994 har det blivit 30 resor till Afrika plus flera resor till Balkanländerna, Ukraina, Kazakstan, Tadjikistan, Georgien, Turkiet och Albanien.

Vad brinner du mest för, utrikesfrågor eller bistånd?
Artikelbild

| Som valobservatör i Nigeria följs David och hans kollegor av poliser som skyddar dem.

– Bistånd. Det har varit min grej i många år. Sen försöker jag såklart hålla mig uppdaterad hela tiden.

Några minnen som sticker ut, förutom Mandelas seger 1994?
Artikelbild

| "Så här kan det se ut när jag sitter och pratar med folk och frågar om de har koll på var vallokalen ligger." berättar David om bilden från ett av hans besök i Nigeria.

– Den orangea revolutionen i Ukraina (2004-2005) var väldigt dramatisk. Det pendlade fram och tillbaka med överklaganden och hot om omval.

EU skickar både långtids- och korttidsobservatörer, som är ute fem-sju veckor respektive tio dagar. De som är ute länge, som David är, har som uppdrag att bekanta sig med bygden och se så att valet är väl förberett, att befolkningen känner till valet och att de kan ta sig till vallokalerna. De kontrollerar också så att media bevakar alla kandidater. De som är på plats kortare tid fokuserar mest på vallokalerna och ser till att allt går rätt till där.

Artikelbild
Upptäcker ni fusk?

– Ja det händer absolut, men i huvudsak går valen rätt till. Fusket kan handla om att de som fraktar röstsedlarna blir stoppade eller att någon stoppar ner en hel bunt med valsedlar i valurnan. Kring vallokalerna kan vi se hur människor erbjuds pengar för att sätta tummen på rätt kandidat. Eftersom inte alla kan skriva så används ofta tumavtrycket för att markera på röstsedeln.

Är du orolig på dina resor?

– Nej, det kan jag inte säga. Det är en väldigt stor säkerhetsapparat, vi har med oss en bil med poliser hela tiden som fungerar som livvakter åt oss. Nigeria har mycket brottslighet längs vägarna, fattiga som försöker stoppa bilarna. Så i vår utbildning ingår bland annat träning i att klara en gisslansituation.

Efter presidentvalet väntar ytterligare några veckor i Nigeria för David, då som observatör av guvernörsvalen runt om i landet.

– Att EU satsar som de gör beror nog mycket på att de känner ansvar för de gamla koloninalländerna, Nigeria tillhörde ju britterna till 1960.

Två månader på resande fot, du funderar aldrig på att slå dig till ro i livet som senior?

– Nej du, jag klättrar på väggarna om jag inte kommer ut ibland. Men visst kan jag uppskatta att varva ned. Att bara sitta och prata en go, varm kväll i Afrika är underbart.