Under Mänskliga rättighetsdagarna i Konsert & kongress har besökarna erbjudits att uppleva hur det är att vara journalist på en rad olika platser runt om i världen.
Föreställ dig följande:
Du har genomfört en rad intervjuer med regimkritiker och människorättsaktivister i ett land där de styrande politikerna visar tecken på att vilja begränsa både demokratin och yttrandefriheten.
Plötsligt förs du åt sidan och placeras i ett mörkt rum.
En okänd person dyker upp och säger sig vilja föra ett samtal om ditt besök i landet.
Samtalet utvecklas snart till ett förhör. Det är uppenbart att personen vill veta vilka du träffat i landet, men du vet samtidigt att om du avslöjar dessa personers namn eller det område där de befinner sig riskerar du också deras liv.
I 43 av världens länder kan journalister arbeta under godtagbara förhållanden. I resten av länderna är risken för hot, trakasserier, våld, kidnappning, fängelse eller i värsta fall döden överhängande, enligt Reportrar utan gränser som också uppger att 84 journalister dödades förra året och att fler än 300 sitter i fängelse där de ofta utsätts för tuffa förhör och tortyr.
Under drygt ett år har organisationen rest runt tillsammans med säkerhetsföretaget Metis service AB och förberett journalister som kan tänka sig att arbeta utomlands, inte sällan i länder där det pågår krig och väpnade konflikter.
– Det finns ett stort intresse för det här. Många journalister ser en karriär utanför Sveriges gränser framför sig. Men det finns stora faror där ute, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser.
Att hamna i ett förhör tillhör inte ovanligheterna.
Vår reporter Frida Glenning Ströberg antog den utmaning det innebär vid den monter som Reportrar utan gränser har tillsammans med Metis service AB under Mänskliga rättighetsdagarna i Konsert och Kongress.
Med ögonbindel, hörlurar och ett redskap som fick gälla som handfängsel sattes hon på en pinnstol i ett trångt utrymme med en förhörsledare som pressade henne till det yttersta.
Plötsligt hördes ett ljud som liknade ett pistolskott.
Frida, som blivit instruerad att enbart berätta att hon besökt Georgien tillsammans med en annan person, upplevde det tio minuter långa korsförhöret som oerhört stressande.
– Han ställde frågor som gjorde att jag till slut knappt visste vad jag hade svarat. Det var extremt jobbigt.
