Hur kan man beskriva självskadebeteende?

– Jag brukar jämföra det med att jobba 60 timmar i veckan, lida av träningsnarkomani eller dricka en flaska rödvin varje kväll. Det är ett sätt att döva något, ett sätt att hantera livet, i kombination med en brist på självrespekt.

Hur har vården förändrats sedan du var sjuk?

Artikelbild

| Thérèse har gett ut två böcker om självskadebeteende.

– Den är bättre idag. Det finns mer kunskap. Fortfarande finns det mycket att göra, men det går åt rätt håll.

Finns det några varningssignaler omgivningen bör ge akt på?

– Det är en sjukdom som är svår att upptäcka. Själva skärsåren, oftast på armarna, är förstås första varningssignalen. Ofta kan personen uppvisa en förändrad personlighet och bli mer inåtvänd.

Vad hade kunnat hjälpa dig själv tidigare?

Artikelbild

| "Det är väldigt skönt med en liten person som är viktigare än mig", tycker Thérèse som blev mamma för ett år sedan.

– Ökad kunskap. På den tiden hade vården väldigt svårt att hantera självskadebeteende. Jag var snubblande nära att hamna på rättspsyk.

Skulle du säga att rättspsykvården förvärrat snarare än avhjälpt självskadebeteende?

Artikelbild

Egenodlade primörer med smör och dill. Knastriga sockerärtor, grillad haloumi och flingsalt, blir en bra sista måltid.

– Ja.

Konstfacksstudenten Anna Odell iscensatte ett fiktivt självmord för att rikta strålkastarljuset mot psykvården. Var det ett bra eller dåligt sätt?

– Risken när man gör som hon gjorde är att ens agerande blir mer diskuterat än sakfrågan, vilket tyvärr också blev fallet. Därför är det åtminstone inte mitt sätt att agera, även om jag i dag kanske inte är riktigt lika kritisk som jag var då.

Hur föddes föreningen SHEDO som fyller tio år i år?

– Vi var ett gäng tjejer som träffades via nätet. En del med ätstörningar, andra med självskadebeteende. Vi tyckte vården var dålig och började organisera oss för att sprida kunskap, ge stöd och verka opinionsbildande.

Har du gjort skillnad?

– Jag vill tro det, ja! Nationella självskadeprojektet startade i samma veva som jag opinionsbildade som hårdast och jag tror inte att det var en slump.

Finns det risker med stödgrupper på nätet?

– Absolut. De kan bli sekteristiska och destruktiva. Därför är det oerhört viktigt hur forumet drivs och att moderatorerna är medvetna om riskerna.

Hur skiljer man de bra från de dåliga?

– Strävan ska vara att må bra. På ett forum som bara finns för att du ska kräkas ut din ångest tvingas du också bära på andras ångest.

Kan man bli helt botad?

– Ja! De allra flesta blir helt bra, men risken för återfall finns alltid. När dörren väl har öppnats finns risk att den glider upp igen, senare i livet, precis som med annat missbruksbeteende.

Varför fanns inte självskadebeteende förr?

– Det gjorde det, även om det inte var så vanligt. Alla tidsperioder har sina uttryck. Ingen talar i dag om "hysteriska kvinnor" till exempel.

Hur var det att bli mamma?

– Generellt mycket bättre än jag trott! Jag är en tradig realist och var inställd på piss, skit och helvete, ha ha. Det är väldigt skönt med en liten person som är viktigare än mig, som är så totalt beroende av min närvaro och att jag gör det bästa för henne. En livslång relation. Det känns stort.

Vad betyder din tro?

– Den är ett fundament att stå på. Ett kitt som håller ihop livet, fyller luckor och rätar ut frågetecken.

Beskriv dig med fem ord.

– Nördig, kontrollmänniska, stort rättspatos, introvert och djupt engagerad i utsatta människor.

Bästa bok du läst?

– Inte bästa, men den som betytt mest är "Hon går genom rutan, ut ur bilden" av Johanna Nilsson. Jag kände en stark identifikation då jag läste den.

Vilket är ditt sämsta köp?

– Åh, det finns så många. Särskilt kläder. Jag blir lätt uttråkad och desperat och till slut bara tar jag något.

Om du fick en ensam ledig dag?

– Då skulle jag lika på rygg halva dagen. Andra halvan skulle jag rensa och organisera här hemma samtidigt som jag lyssnar på en ljudbok. Och sen måla naglarna.

Vad vill du bli bättre på?

– Att kallprata så att jag kan mingla.

Någon okänd talang?

– För min ålder är jag bra på den svenska faunan. Och så gillar jag att odla min mat.

Om du vore ett djur?

– En svala.

Var surfar du när ingen ser?

– Blondin-Bella.

Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?

– Uppfinner ett klimatneutralt transportmedel.

Ett annat yrke som också hade passat dig?

– Någon sorts utredare eller forskare.

Vad äter du helst vid din sista måltid?

– Egenodlade primörer med smör och dill. Knastriga sockerärtor, grillad haloumi och flingsalt. Mmm.

Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?

– Jesus eller morfar.

Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?

– Att bli psykiatriansvarig på socialdepartementet.