En kväll för en dryg månad sedan hämtades 15-årige Erik upp av sin pappa. När han öppnade dörren och klev in i bilen var det något som inte stämde. En fråga hängde tungt i luften.

– Han undrade om det var något jag ville berätta. Och det var då jag sa som det var - att jag hade tagit pengar från honom när jag spelade, berättar Erik.

Hans Fifa-konto var sedan första betalningen länkat till pappans kreditkort. Timmar och åter timmar framför spelet resulterade i åtskilliga mikrotransaktioner. Den sammantagna notan slutade på en summa strax över 14 000 kronor.

– Jag hade fått pengar över och använde först dem, men sen började jag ta från pappa. Jag visste ju vad jag gjorde men jag brydde mig inte, jag ljög men kände aldrig någon ånger. Jag kände ingenting, förklarar Erik.

Att han lider av ett spelmissbruk medger han på en gång när vi ses i ett av Game Overs samtalsrum. Frågan behöver inte ens ställas. Erik har alltid tyckt om spel i alla dess former, men under det senaste året har favoritsysslan fått ett oroväckande grepp om vardagen. Han har omgivit sig med osanningar för att få spela mer, och väl på plats har uppfattning om både tid och rum helt försvunnit.

– Alla stora lögner har haft med spel att göra. Jag satt i tio timmar men jag trodde att det bara var ett par, jag skolkade och låtsades sedan att jag hade gjort det jag skulle där hemma. Mamma och pappa var oroliga men visste inte hur allvarligt det var.

Allvaret uppdagades först när den bortspelade pengasumman avslöjades. Det var också då Erik förstod att han faktiskt hade problem, att hans agerande var riskabelt. Den onda cykeln var tvungen att brytas och professionell hjälp kopplades snabbt in.

– Mina föräldrar sa att "nu har vi ringt Game Over och du ska dit". Jag klagande inte, första gången kändes det till och med skönt att vara här, medger han.

Trots att Erik hittills bara har träffat psykologen Oskar Foldevi vid tre tillfällen märks redan en skillnad enligt honom själv. Visst, om ingen kom på honom skulle han fortfarande ägna sig åt sitt stora intresse. Samtidigt arbetar han aktivt för att hitta en balans, att sysselsätta sig med annat så fort suget blir för starkt. Och spelet som fick honom att till slut stjäla har han numera tagit avstånd ifrån.

– Klart att jag saknar Fifa men det är bäst om jag aldrig mer kör det. Jag hatar det för vad det har gjort men jag älskar det samtidigt. Så är det att vara beroende, säger han. Erik heter egentligen något annat.