Fem av barnen i klass 1-2B hade gått tillsammans med Mohammed Ammouri ända sen sexårs. Lydia Wallin var en av dem. Hon minns hur de samlades några dagar efter mordet tillsammans med sin sexårslärare.

– Vi pratade, grät och åt chokladbollar. Det var hans favorit.

Mohammed var omtyckt och en kille som märktes på skolan. Rektor Katarina Hågfeldt-Collin hade inte hunnit få en personlig relation med alla 200 barn på Tunvallaskolan, men Mohammed stack ut. ”Pojken med stjärnögonen” kallades han av personalen.

– Han hade glimten i ögat. Det var en härlig grabb som det vär lätt att få kontakt med.

Klasskamraterna har samma bild av sin kompis. En omtyckt, busig kille som utmärkte sig i klassen.

– Han var snäll och omtänksam men en liten pajas. Och en liten retsticka, faktiskt ... Söt var han, väldigt söt. Han pratade mycket på lektionerna. En glädjespridare, säger Lydia Wallin.

Ica-handlare Dick Ettelmans minnesbilder är också klara, trots att det gått tio år. Han hade både Anna-Lena Svenson och Mohammed Ammouri som kunder.

– Pojken brukade köpa lite godis. Det var en härlig pojke, glad och trevlig.

Redan efter fyra dagar var det höstlov på Tunvalla och Linköpings andra skolor. En välbehövlig vila för både personal och barn. Efter höstlovet kunde barnen börja gå själva till matsalen, utan poliseskort, och dagarna normaliserades sakta men säkert. Men helt som förr blev det så klart inte. Mördaren var fortfarande inte tagen, vilket gjorde säkerhetsläget knepigt. När slutade det egentligen vara farligt?

– Vi kunde inte säga att allt var bra till barnen. Alla skolor var rädda. En människa som kan mörda ett barn – varför skulle den inte kunna mörda ett till? säger Karin Olanders.

– För barn är rättviseprincipen den viktigaste av alla principer. Men här fanns ingen rättvisa, säger Fredrik Wastesson.

Han och ledningen på skolan hade fått lägga känslorna åt sidan. Det var management och fullt fokus på uppgiften som gällde. Men med tiden kom sorgen i kapp. Det blev minnesstund i kyrkan och starka känslor.

– Ett par år efter händelsen hajade alla barn fortfarande till så fort det var en polis på T1, minns Fredrik Wastesson.

Föregående kapitel

Nästa kapitel

Eller läs hela reportaget här!

FREDRIK QUIST
ERIK WALLSTEN