Att mördaren, trots bästa tänkbara bevisning i form av dna och trots att polisen lagt ner oerhörda ansträngningar, fortfarande går fri är en källa till frustration. Inte minst för dem som blev direkt inblandade.

Polismannen Claes Solid är luttrad efter många år i yrket.

– Det här jobbet handlar inte om att saker och ting är tipp topp och funkar jättefint. Vårt jobb går ut på att det är fel och brister, brott begås och folk beter sig illa. Det skulle vara förskräckligt om man inte kunde släppa det. Jag är inte typen som går runt och ältar.

Dåvarande ambulanssjukvårdaren Peter Hermansson ger ett eftertänksamt intryck och pratar länge och engagerat om vikten av att prata om traumatiska händelser. Det ska vara okej att gråta i sällskap av arbetskamrater.

– Det ska finnas ett förlåtande arbetssätt. När man börjar på ambulansen ska man känna att det här inte är en tävling i vem som kan och vet mest. Det är så långt ifrån ett machoideal man kan komma.

Peter Hermansson önskar att dubbelmordet klaras upp, inte minst för de anhörigas skull.

– För att hantera en känsla är det smart att bege sig till platsen där det hände. Jag har varit tillbaka här på Åsgatan många gånger. Här hände det, det var inte bra, men det hände.

Föregående kapitel

Nästa kapitel

Eller läs hela reportaget här!

FREDRIK QUIST

ERIK WALLSTEN