Just nu haltar 51-årige Magnus Skoglund omkring på kryckor hemma i lägenheten på Hässlegatan i Linköping. Benbrosk i ena foten var tvunget att opereras bort med lång sjukskrivning som följd.

– Tre månaders rehab, säger Skoglund och suckar.

Men skam den som ger sig. Magnus har bra läkkött, påstår han.

Artikelbild

– Jag ska nog kunna ta mig tillbaka till polishuset innan dess, säger han och ler skevt.

– Det blir för jobbigt annars att gå så här och inte kunna göra något.

Broskbildningen kom troligtvis av allt dansande, misstänker Magnus.

Bugg, foxtrot, vals, charleston och lindy hop – inget är främmande för mannen som till vardags spanar på misstänkta brottslingar i sin profession som kriminalinspektör på avdelningen grova brott vid polisen i Linköping.

Artikelbild

| Magnus Skoglund är en mångsysslande kriminalinspektör som brinner för dans och design.

– Jag jobbar mot narkotika och droger. Knarkspanare brukar vi kalla oss. Det blir en del hemlig telefonavlyssning och provokativa åtgärder ute på fältet. Nästa år firar jag 30 år inom kåren. I 16 av dessa var jag chef för gatulangningsgruppen.

Den goaste känslan efter en bra dag på jobbet?

Artikelbild

| Redan i tidig ålder åkte danspjucken på. Nu har Magnus Skoglund ett eget företag som ordnar helgkurser och drop-in-lektioner.

– Att vara en del i arbetet med att få folk att lämna den kriminella banan och komma på rätt spår igen är väldigt tillfredsställande.

Vad är mest frustrerande?

Artikelbild

| Gamla skyltdockor tas omhand och dekoreras med tidningsurklipp. "Jag limmar fast klippen och penslar på en klarlack som gör att ytan blir hård och fin", berättar Magnus.

– Att vi i Sverige har straffrabatt och att missbruksvården inte är den bästa.

Trerumslägenheten på Hässlegatan är fylld med retroprylar som Magnus byggt om och fräschat upp. Skyltdockor har blivit golvlampor och resväskor har dekorerats med gamla tidningsurklipp. Alltsammans trängs i en härlig blandning där fantasin och skaparglädjen fått fritt spelrum.

Artikelbild

| Tidningar från förr i tiden har sparats i en koffert. Bra att ha när skyltdockor och resväskor ska dekoreras.

– Det är här jag tömmer hjärnan på en massa slaggprodukter. Mitt andningshål, säger Skoglund och visar runt.

Passionen för det gamla är påtaglig.

– Jag åker på auktioner och letar prylar.

– Hittar jag något spännande är jag med och bjuder.

Loppismarknader och secondhand – butiker är också flitiga besöksmål för polismannen som särskilt brinner för saker från 1920-talet och framåt.

Att påstå att Magnus dansar sig fram på fritiden är ingen överdrift. Danspjucken åkte på i tidig ålder och det ledde senare till ett eget företag som ordnar helgkurser och drop-in-lektioner.

– Passion, glädje, motion och socialt kontaktnät. Det är vad dansen ger mig, säger Skoglund som till sin hjälp har två timanställda.

När tiden medger reser kriminalinspektören himself utomlands och deltar i olika dansevents.

– London, New York och Rom. Det är en helt otrolig känsla att vara med i de här sammanhangen.

Tidigare ägnade Magnus en del tid åt att tävla.

– Jag har lagt det åt sidan nu, säger han.

Beslutet grundade sig att glädjen höll på att försvinna.

– Tävlingsdansen är väldigt styrd och mallad. Jag trivs bäst när jag får blanda och ge. Att plocka in olika varianter i ett och samma nummer är så himla häftigt.

Uppgiften om att ett framtida samarbete med TV4-kändisen och dansoraklet Tony Irving är på gång, försöker Skoglund undvika.

Han gör det dock med ett litet leende:

– Jag kan inte säga så mycket om det än.

– Okej, vi snackar med varandra, men vad det kan mynna ut i får jag återkomma till.

Den uppmärksamme har kanske sett Magnus Skoglunds ansikte svepa förbi i en del svenska filmer och tv-serier, som Lasermannen, Paragraf 9, Medicinmannen och Arns rike.

– Jag har ingen ambition att bli kallad för skådespelare, men jag ställer mig ofta frågan, "varför inte", när en möjlighet dyker upp.

Någon som blir förvånad när Skoglund avslöjar att han precis skrivit klart en barnbok som han hoppas ska bli utgiven?

– Allt är på rim, säger han och förklarar varför:

– Det är en märklig förmåga jag har, att snabbt klura ut rim.

Att tjäna pengar på sina hobbyer ligger inte för Magnus, hävdar han.

– Jag gör allt det här för min egen skull.

– Det är lite som terapi efter en tuff dag på jobbet.

Samtidigt uppger han att han umgås med planerna att starta ytterligare ett företag, vid sidan om dansskolan.

– Ett bolag där jag säljer en del av de saker som jag tillverkar kan snart ploppa upp.

Att allt ska gå rätt till, med bokföring, skatter och annat, är viktigt för Skoglund.

– Ja, herregud. Jag jobbar ju som polis. Det måste vara vita papper rakt igenom. Sånt är jag noga med.