Under årens lopp har den branta gränden med sitt portlider och sina kullerstenar varit ett populärt motiv för konstnärer, tecknare och fotografer. Pilens backe hänger på väggen i många Linköpingshem. Och ingår fortfarande i den lokala floran av pittoreska julkort, där tomten pulsar fram i gnistrande nysnö bland knuttimrade hus med julklappssäcken på ryggen. Endast katten är vaken . . .

Pilens backe finns på två platser i staden -- dels mitt i Linköping med ingång genom porten vid Storgatan mittför slottet och dels i Gamla Linköping där Kopparslagaregården och Skolmästaregården finns sedan 1957.

Debatten om de alltmer ruckliga trähusen i kvarteret Elden gick höga i mitten på förra seklet. Riva och bygga nytt eller rusta de gamla trähusen -- meningarna gick länge isär.

Kompromiss

Dåvarande landsantikvarien Bengt Cnattingius lyckades till slut kompromissa med stadens styrande. Eftersom Gamla Linköping höll på att förverkligas gick avtalet ut på att Kopparslagaregården och Skolmästaregården flyttades dit mot att trähusen på Hunnebergsgatan bevarades på plats.

De båda gårdarna skänktes av byggmästare Helge Netz (1908-- 1971), en av flera initiativtagare till Gamla Linköping med Lennart Sjöberg som den drivande kraften. För de nya husen i Pilens backe anlitade Helge Netz sina generationskamrater Leif Reinius (1907--1995) och Sven Backström (1903--1992). De båda Stockholmsarkitekterna blev bland annat kända för sina Stjärnhus, dels i Gröndal i Stockholm, dels som två Vintergator på väster i Örebro. Liknande Stjärnhus finns mellan Malmslättsvägen och Ulvåsavägen i Linköping. Dessa fick Linköpingsarkitekten Lennart Ekenger i uppdrag att rita sedan byggnadsnämnden varit i Örebro på studiebesök . . .

-- Reinius och Backström var arkitekterna på modet under 1950-talet och ansågs vara funkisens efterträdare. Det var ju väldigt viktigt att de nya husen stämde in i den känsliga miljön vid Pilens backe. Pappa kände arkitekterna, så därför fick de uppdraget att rita husen, berättar hans dotter Gunilla Netz, som är bibliotekarie i Stockholmsförorten Haninge.

Hon minns särskilt "gamla fru Andersson" som var sista hyresgästen i trärucklen vid Pilens backe med utedass på gården. På äldre dar fick hon ett betydligt bekvämare boende.

Arton lägenheter

Husen stod färdiga 1954 och firar således 50-årsjubileum i fjol. Arton lägenheter har adressen Pilens backe, mestadels tvåor, några ettor och en fyra i vad som liknar en fridfull radhusmiljö.

-- Visst är det som en småstadsidyll mitt i stan. Lugnt och skönt. Det är bara vid skolavslutningarna, som det blir litet oväsen här men inte mer än man står ut med, säger Anna Maria Kallentoft.

Hon har bott i Pilens backe i fyra år med balkong ut mot det stora väldiga trädet -- som inte är en pil utan en alm. Almar kan visserligen bli flera hundra år, men stadsträdgårdsmästare Carl Blomqvist tror inte att den har några minnen av den omfattande stadsbranden i Linköping som bröt ut en kall februarinatt år 1700. Snarare gissar han på cirka 150 år, trädet finns i alla fall med på ett fotografi från 1898.

-- Det är en mycket värdefull alm och synnerligen imponerande med ett så gammalt träd i denna bebyggelse, framhåller han.

Öppnar ekporten

Ett stort portvalv in mot Pilens backe går igen även i de nya husen. Den snidade ekporten mitt i valvet var förr ingång till ett kafé som också hette Pilens backe och fanns kvar åtminstone till mitten av 1970-talet. Idag är det Moa Johansson och Dónal Mimnagh som förfogar över nycklarna till dörren. I de gamla kafélokalerna har de undervisning i engelska för barn och företag.

-- Visst är dessa femtiotalshus okej, men de gamla kåkarna verkar ändå ha varit finare, säger Dónal Mimnagh med litet irländsk brytning på sin östgötska.

I en källarlokal längst ned i Pilens backe hittar vi Margareta Nilsson, som haft sin tapetserarverkstad "Stoppat & klätt" här i snart tio år.

-- Här är mysigt och nära centrum, det är en fördel, säger hon.

Sedan hösten 1980 äger Östgöta brandstodsbolag kvarteret Elden 6, där förutom lägenheterna i Pilens backe även ingår Storgatan 62, 64 och 66. På sistone har bolaget stärkt sitt fastighetsinnehav i Linköping.

-- Självklart ska vi ha kvar husen i Pilens backe. Vi har just inlett ett renoveringsprogram för att hålla lägenheterna i gott skick, säger Olle Pilemalm, fastighetschef på Östgöta brandstodsbolag.

En av denna vinters mest snörika veckor möter vi Caroline Karlsson med sin postcykel nere på S:t Korsgatan och inser att Pilens backe måste höra till brevbärarnas mardröm. Helt riktigt -- hon ställer ifrån sig cykeln och springer upp och ner i backen med posten även när det är barmark.

-- Det är för tungt och svårt att komma fram med cykeln i Pilens backe, säger hon.

Vidbränt timmer

Skolmästaregården klarade sig precis från att gå upp i rök vid den stora stadsbranden år 1700, men elden tog delar av Kopparslagaregården. Lågorna slickade det timmer som ännu finns kvar i portlidret i Gamla Linköping. Den faluröda färgen får ald-rig ordentligt fäste utan krackelerar från timret som blev vidbränt vid brandkatastrofen för snart 305 år sedan. Idag huserar Knyppelboden i familjen Pihls forna hus.

-- Bästa läget i Gamla Linköping, här ligger vi i blickfånget, säger Cecilia Djurfeldt.

Hon försäkrar att "knyppling är en lisa för själen, något alla kan lära sig bara man har tålamod och tid". Numera handlar knyppling mycket om bildskapande i färgglada garner, till och med julröda tomtar, men ett knyppelmönster på Pilens backe väntar ännu på sin skapare. Eller Kopparslagaregränd som den heter i Gamla Linköping.