På initiativ av Linköpingspolitikens då starke man, kamreren K G Bodin, beslöts redan våren 1859 att även anlägga en promenadplats, det vill säga en park, i anslutning till sortimentsträdgården. Bodin motiverade förslaget med att parken skulle göra det möjligt för de trångbodda stadsborna att få njuta av frisk luft. Parken skulle ge Linköpingsborna en möjlighet att komma bort från den besvärande odören, eller rättare sagt stanken, som inte minst varma sommardagar var den dåtida stadsmiljöns kännetecken.

Liepes besök föranleddes av att han fått uppdraget att skapa en anläggningsplan för Trädgårdsföreningens park. I samband med sitt Linköpingsbesök fick Liepe också uppdraget att från, citat, utlandet inköpa det växtmaterial som hans förslag innehöll.

Redan i slutet av augusti 1859 anställdes, på C F Liepes rekommendation, Christian Kroné som direktör och ansvarig för anläggningsarbetena. Kroné, som var elev till Liepe, var dessförinnan verksam vid Husby säteri vid Slätbaken.

Artikelbild

Vy från Trädgårdsföreningen med den 1879 skapade vattenleken i förgrunden. De båda entréflyglarna, som uppfördes 1864, har på bilden sina ursprungliga placeringar såväl närmare varandra som närmare Drottninggatan. Detalj ur vykort utgivet av Sahlströms bokhandel 1892. Vykortet ingår i Håkan Johansons samlingar i Stiftsbiblioteket.

De praktiska arbetena i Trädgårdsföreningens park inleddes redan i november 1859 och kunde, tack vare varmt väder, fortsätta långt in i december. Vintern 1859–60 uppfördes parkens första byggnad som bland annat kom att innehålla elevbostäder och redskapsrum. Den byggnaden är sedan länge riven.

Vid midsommartid 1860 uttalade ledamöterna i Trädgårdsföreningens styrelse att Christina Kroné redan lyckats skapa en ”ganska angenäm promenadplats”.

Trädgårdsföreningen skapades på initiativ av prosten Petter Nejdel i Skönberga vid Söderköping. Vid bildandet hade föreningen 268 medlemmar. I samband med att föreningen upphörde i januari 1894 överlämnade föreningen all sin egendom till Linköpings stad. Gåvan överlämnades med vissa förbehåll, bland annat att anläggningen skulle kallas för Linköpings Trädgårdsförenings Park samt att den utan att till sin areal förminskas orubbad bibehållas för sitt ursprungliga ändamål.

Det mest udda inslaget i Trädgårdsföreningens park är nog bergrummet. Det var på nyåret 1940 som sprängningsarbetena inleddes för att, som tidningen Östgöten formulerade det, skapa en absolut bombsäker tillflyktsort för Linköpings luftskyddscentral. Även om arbetena, som utfördes av Armerad Betong, var kringgärdade av militär sekretess var Linköpingsborna väl medvetna om vad som var i görningen.

Artikelbild

| Utsikt från belvederen i Trädgårdsnäringens park. På fotot från år 1900 ses plantskolans odlingar.

Litteratur: Inga Wallenquist: ”En park i staden”, 2009.Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidare­befordras till Gunnar Elfström.