När Jonna och Kajsa började gymnasiet hade de redan inställningen klar. Ville man plugga matematik valde man natur. Själva läste de samhälls- och humanistiska programmet. För dem var mattelektionerna bara ett onödigt ont. Därför kom varningen om underkänt betyg som en chock.

– Jag fick panik. Tidigare har jag alltid ryckt på axlarna och sagt att ”det löser sig”. Men i den stunden förstod jag allvaret, säger Jonna.

Tjejerna sitter uppflugna på den väldiga stentrappan till Katedralskolan. Det är dagarna före skolavslutningen och det är lätt att smittas av deras entusiasm. De pratar i mun på varandra och avslutar varandras meningar.

– Vi är så stolta. Vi har gjort det här tillsammans, säger Kajsa.

Vändningen kom i oktober. Läraren föreslog att tjejerna skulle gå till Mattecentrum, en frivillig räknestuga som fanns tillgänglig efter skoltid. För undervisningen stod universitetsstuderande och Saab-ingenjörer.

– Första gången jag gick dit satt jag bara och stirrade ner i boken. De frågade om det gick bra och jag nickade. Fast det gjorde det verkligen inte. Jag visste inte ens var jag skulle börja, säger Kajsa.

Med tiden växte intresset och under våren gick både Jonna och Kajsa på samtliga räknestugor – två timmar om dagen, tre kvällar i veckan.

– Helt plötsligt var matte kul. Det är skolans uppgift att ge oss den hjälp vi behöver, men det är upp till oss att gå dit och ta för oss, säger Jonna.

– För vi har aldrig skyllt på någon annan. Vi har en fantastisk mattelärare, men vi trodde inte på oss själva, fortsätter Kajsa.

För tre veckor sedan var det dags för elddopet, det nationella provet som skulle avgöra tjejernas betyg. Inför den avslutande muntliga delen råkade läraren försäga sig när han avslöjade att hela klassen fått godkänt.

– Jag gick ut från klassrummet och grät. Jag tror att jag ringde sju samtal efter den lektionen, säger Jonna.

Ingen av dem tror att de hade fixat betyget utan hjälpen från Mattecentrum.

– De fick mig att förstå att jag faktiskt kan lära mig. Det var en spärr som jag hade. Jag sköt undan boken och tänkte att ”jag kan inte det här”. Men det funkar inte så, vi kan också, säger Jonna.

Hon är fast besluten vad hon vill göra i framtiden.

– Jag vill bli yrkessoldat. Och mitt drömjobb kräver att jag får godkänt i matte, säger Jonna.

Kajsa har ett närmare mål.

– Jag ska ta studenten – med godkänt i alla ämnen.

Hon uttalar orden med betoning just på ”alla”. Tjejerna tittar på varandra och skrattar.

– Amen.