Ivan står utanför en butik i Linköpingstrakten. Han är rädd för att tala med journalister och spanar hela tiden oroligt ut över parkeringen.

– De kan komma när som helst. Då måste ni sticka bums, för jag vill inte att de ser att jag pratar med er. Då vet jag inte vad som händer.

– Jag har fått nog nu. Jag kan berätta för er, och om polisen kommer så kan jag berätta för dem. Det måste bli ett slut på det här.

Corren har under vintern samlat information om den tiggartrafficking som enligt pålitliga källor pågår i Östergötland. Fattiga, lågutbildade människor luras till Sverige med löften om jobb, men när de kommer hit visar det sig att de förväntas att tigga. Deras ”reseledare” ger dem sovplatser inomhus, men dagtid skjutsas de runt till olika platser och pressas att tigga 9-10 timmar per dag. När de kommer hem på kvällarna tar ledarna hand om merparten av deras pengar, ibland tar de alltihop. Offren känner sig mycket utsatta i ett främmande land där de inte vet hur se ska agera, och därför finner de sig i att tigga i månader.

Personer som arbetar nära tiggarna har hört många vittnesmål om detta. Polisen har också fått uppgifter och under en tid spanat mot ett hus i länet. Men hittills har ingen av tiggarna velat prata öppet om vad som sker. Inte förrän nu.

– Jag kommer från Bulgarien, jag är 67 år och gammal och trött. Men jag behöver pengar för att leva, och när jag träffade två män där hemma som lovade mig jobb i Sverige så nappade jag på det.

– De sade att jag skulle tjäna ihop 20 000 svenska kronor. Men när jag kom hit så visade det sig att jag skulle sitta utanför en affär och tigga.

– Nu har jag suttit här i sex månader, under hela den kalla vintern. Jag tigger minst nio timmer per dag, sju dagar i veckan. Jag är helt slut, kroppen värker av kylan.

Medan Ivan berättar går människor ut och in i butiken. Många känner igen honom och ler vänligt, en kvinna lägger en tjuga i hans kopp.

– Jag får inte behålla någonting! När de hämtar mig på kvällen plockar de mig på alla mina pengar. De är skyldiga mig tusentals kronor, utbrister han förtvivlat.

Han får hela tiden löften om att han ska få sina pengar, men hittills har han inte fått ett öre. Jag ber honom förklara varför han fortsätter tigga åt dem, varför han inte bara sticker?

– Jag är rädd för dem. Men det handlar också om pengarna, jag är en fattig människa, jag kan inte åka hem tomhänt efter hela denna vinter. Den svenska polisen måste ingripa så att jag får mina pengar!

En bulgariskregistrerad bil rullar in på parkeringen och Ivan blir nervös. Han säger att de två bulgariska männen som styr verksamheten ständigt bevakar honom. Han är deras bästa mjölkko, eftersom många av butikens kunder känner igen honom får han ovanligt mycket pengar för att vara tiggare.

– Det finns åtta andra personer från Bulgarien som är i samma situation som jag. Vi bor i ett hus i Motala, och de skjutsar oss av och an varje dag, berättar Ivan snabbt.

– Nu vill jag bara åka hem och slippa allt det här. Men jag vill ha mina pengar först!

De flesta tiggare i Östergötland befinner sig inte i Ivans situation. Enligt de uppgifter som Corren har fått från olika källor är de flesta tiggare här på eget initiativ, och ingen tar deras pengar. Men problemet med den typ av utnyttjande som Ivan berättar om, som man kan kalla tiggartrafficking, tycks öka. En försiktig uppskattning är att det finns 2-3 grupper av människor i länet som utnyttjar tiggare på det här sättet.

Polisen känner till de här uppgifterna. De hävdar att det är svåra brott att utreda eftersom de är helt beroende av att få kontakt med EU-migranter som vågar vittna om vad de utsatts för. Men brottsoffren vill oftast inte prata med polisen.

– Det handlar om väldigt utsatta människor som har sin släkt kvar i hemlandet. De utsätts ofta för hot av typen ”om du inte gör som vi säger så hämnas vi på din familj där hemma”. Det är ett väldigt effektivt hot som gör att de flesta håller tyst om polisen kommer och ställer frågor, säger poliskommissarie Håkan Stenbäck.

– Många fattiga människor från de här länderna har också väldigt dåliga erfarenheter av polisen.

I Göteborg har polisen avslöjat ett fall av tiggartraficking. Två personer sitter just nu häktade misstänkta för människohandel kopplat till tiggeri.

Men svensk lagstiftning kring människohandel är illa anpassad till den här sortens brottslighet. I somras stod två män åtalade för människohandel kopplat till tiggeri i Halmstad. Den gången ogillade domstolen åtalet och de två männen friades. Domstolen ansåg att det saknades bevis för en fällande dom. Det fanns inte tillräcklig stödbevisning, ord stod mot ord under rättegången, och rätten friade därför de misstänkta. Domen har dock överklagats och ligger nu hos hovrätten.

FOTNOT: För att inte utsätta Ivan för några risker har vi valt att göra honom anonym och inte avslöja var han tigger. Han heter egentligen någonting annat.