– Vi har aldrig varit med om att få in så många sländtrissor på så kort tid. Själv har jag under mina trettio år som arkeolog bara varit med om att gräva fram en enda sländtrissa, säger Ann-Charlott Feldt.

Ovanligt fynd

Som forntida hantverksredskap är sländtrissor med andra ord ovanliga fynd även om museet har några lådor av dem i sitt magasin sedan tidigare. De har litet olika form och storlek, troligen beroende på hur tjockt garn som skulle spinnas. Ofta är de gjorda i kalksten.

Artikelbild

| Triss i sländtrissor. Överst sländtrissan från Markeby storgård i Gistad, den till vänster kommer från Kullerstads kyrka, den till höger från Bobergs lillgård i Fornåsa.

Ann-Charlott Feldt besökte för ett tag sedan Elsy Wisting i Skäggetorp för att ta emot hennes sländtrissa från järnåldern, som för länge sedan hittats i en potatisåker på Bobergs lillgård utanför Fornåsa. När Per-Olof Gustafsson läste reportaget om sin granne insåg han att den sten han hade i sina gömmor också var en sländtrissa.

– Jag hittade stenen under ett vårdträd på Markeby storgård i Gistad när jag väntade på en kamrat 1943 eller 1944. Stenen med hålet låg bland rötterna och slank ner i min ficka, berättar han.

Per-Olof Gustafsson, som nu hunnit bli 77 år, växte upp på granngården Bergvik. Sländtrissan hamnade i en sockerlåda med "skrot" i pappans traktorverkstad.

– Den slängde jag senare, men behöll stenen med hål i. Den fascinerade mig.

Artikelbild

| Fascinerande. I över sjuttio år har Per-Olof Gustafsson sparat på stenen med hål i. Nu vet han att det är en sländtrissa.

Att den forntida sländtrissan medvetet skulle ha lagts intill vårdträdet som en kulthandling i samband med att det planterades tror varken Per-Olof Gustafsson eller Ann-Charlott Feldt.

– Det är snarare så att det lass grus som använts råkat hämtas från en järnåldersboplats i närheten, säger Ann-Charlott Feldt.

Artikelbild

| 1 500 år gammal. Så länge sedan kan det vara som någon tappade bort denna sländtrissa i kalksten, spinnrockens föregångare.

Den tredje sländtrissan hittades i samband med en golvrenovering i Kullerstads kyrka utanför Skärblacka. Den är dock "bara" medeltida från 1050–1520.