Klockan 20 i kväll sänder SVT ett Uppdrag granskning om #metoo och Fredrik Virtanen, född i Motala och med ett förflutet på Corren. Sedan klockan 06 i morse finns det även att se på SVT Play.

– Det känns faktiskt som att Uppdrag granskning och reportern Lina Makboul räddat mitt liv med god journalistik om fruktansvärt dålig journalistik, säger Fredrik Virtanen till oss, i en för svensk dagspress exklusiv intervju.

Hösten 2017 rullade #metoo in som en tsunami över världen och Sverige. Mäns övergrepp och maktmissbruk var på allas läppar.

Det extrainsatta programmet har granskat hur de stora Stockholmsmedierna agerade när Aftonbladetjournalisten Fredrik Virtanen anklagades för sexuella övergrepp, hängdes ut med namn och bild och till slut fick gå från sitt arbete.

Programmet har föregåtts av stort rabalder och reportern, Lina Makboul, har enligt henne utsatts för en hatkampanj i sociala medier.

Hon har också anklagats för att vara bekant med Fredrik Virtanen, vilket hon tillbakavisat med att de före granskningen aldrig setts.

Lina Makboul har i ett offentligt inlägg stöttats av Ulf Johansson, ansvarig utgivare för Uppdrag granskning:

– För första gången görs en ordentlig granskning av hur de seriösa och etablerade medierna har hanterat #metoo-uppropet. För det krävs just det mod som är utmärkande för Lina Makboul.

Efter programmets publicering på onsdagsmorgonen skrev Ulf Johansson vidare:

– Den stora styrkan med hela metoo-rörelsen är naturligtvis att den satt fokus på det faktum att kvinnor systematiskt utsätts för kränkande behandling och rena övergrepp. Men det är inte detsamma som att det är acceptabelt att kasta all journalistisk etik överbord.

– När även de pressetiska prövningarna är klara är det säkerligen många publicister och enskilda journalister som har anledning att fundera över vilka lärdomar som ska dras inför framtiden.

I stormens öga finns Fredrik Virtanen, uppvuxen i Motala. Han befinner sig utomlands, men vi fick en mejlintervju med honom under onsdagen.

Hur känns det, nu när du sett programmet?

– Det känns faktiskt som att Uppdrag granskning och reportern Lina Makboul räddat mitt liv med god journalistik om fruktansvärt dålig journalistik.

Det har redan fått följdverkningar.

– Ja. Nu ljugs det för att smutskasta en av Sveriges mest seriösa redaktioner. Det är total lögn att vi skulle känna varandra, reportern och jag. Att jag varit på fest där även hennes bror befunnit sig är säkert sant, jag har varit på fest med tusentals personer. Jag skulle inte ens känna igen brodern om jag såg honom. Jag hade aldrig någon kontakt med reportern innan hon började granska mig och medias haveri. Drevet som Lina Makboul nu får utstå på sociala medier känner jag igen mig i. Folk går på lögner, det är otroligt vidrigt vad hon tvingas utstå.

Beskriv hur du upplevde det som hände okt–nov 2017?

– Det var en medial lynchning. Ett drev som kände blodvittring och som det var omöjligt att värja sig mot. Jag önskar inte ens min värsta fiende en liknande helvetesupplevelse.

Vad har varit värst under den här resan?

– Alla jag trodde var mina vänner som svek mig.

Du berättar om självmordstankar i programmet . . .

– Jag kan förstås inte säga att jag mår ett dugg bra än, det är ju ett trauma.

Flera processer pågår nu. Berätta.

– PO har rekommenderat fällning för ”oförsvarliga” publiceringar och PON avgör i dagarna. Sedan kommer det bli fortsatta strider, tänkbart via JK. Problemet är ju att medier nästan aldrig medger fel. Det är därför väldigt många avskyr media, alla känner någon som blivit illa behandlad utan att få en ursäkt.

Har hela den här händelsen förändrat din syn på din egen yrkesroll?

– Jag har alltid varit kritisk mot media, nu är jag kraftigt desillusionerad och besviken och arg. Detta var ju fake news. Samtidigt: Uppdrag granskning visar att riktig journalistik finns än. Hoppet kanske inte är ute.

Media, snarare än rättsväsendet, som dömer?

– Här var det en lynchmobb på nätet som fick svängdörrar in i riktiga medier. Det är en oerhört farlig samhällsutveckling att sociala mediers näthat driver seriösa medier framför sig.

Vad har barndomsstaden Motala haft för roll för dig det senaste halvåret?

– Jag har skämts inför Motala och min familj. Jag förstår ju att många trodde på det som stod i bland annat Expressen och Svenska Dagbladet och att ingen, kanske inte ens min underbara och snälla familj, innerst inne trodde på mig. De har ju också tvingats skämmas på gatorna därhemma.

Du säger själv att du levde ett dekadent liv kring 2000, fyllt av sprit och droger. Att du varit drumlig och grov i mun. Men har hela tiden förnekat att du någonsin skulle ha drogat eller våldtagit någon. Och vid det står du fast?

– Det är väl klart som fan att jag aldrig gjort. Allt härstammar från lögner och åratal av förtalskampanj från en person, med eller utan mitt namns nämnande.

Om du fick backa bandet?

– Jag borde aldrig satt mig i en taxi våren 2006.

I höst kommer din bok om hela händelsen. Vill du berätta om den?

– Nej.