– Att mor dog var förstås sorgligt, men absolut ingen tragedi. Hon var gammal, 92 år och var färdig med livet, säger Magnus Forss, yngsta barnet till Sylvia Forss, och ett av sju syskon.
Han tillägger:
– Och hon dog inte av corona.
Han konstaterar att det mesta mamman önskade vid sin död blev uppfyllt, hon fick dö hemma och hade någon som höll henne i handen till slutet.
Men så var det där med begravningen.
– Vi hade pratat mycket om hur hon ville ha det och för hennes del var det helt klart. Hon ville ha en stor begravning, med smörgåstårta, kaffe och kaka efteråt. Hon ville ha kalas, det var så hon var van.
Släkten är stor, själv är han yngst av sju syskon – hans mor hade tio syskon även om alla inte är i livet – och så alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Efter ett liv inom en frikyrka var vänkretsen stor och sträckte sig också utanför landets gränser.
– Bara vi som är allra närmast är ju minst femtio personer, konstaterar han.
Att hitta en lokal passande för en begravning som tar ett stort antal människor, är inte det lättaste. Väldigt många, visade det sig, vågade inte heller anmäla sin närvaro på grund av smittorisken. När så Folkhälsomyndigheten kom med riktlinjerna om högst 50 personer vid samlingar, då försvann definitivt möjligheterna till en stor begravning.
Att skjuta upp begravningen var heller inget alternativ för Magnus Forss och hans syskon. Han fick tänka om. Nu är han ingen amatör när det handlar om att planera just begravningar. Han jobbar i branschen sedan 26 år tillbaka och är anställd på en begravningsbyrå.
Familjen bestämde sig för att vänta med en minnesstund till dess att urnan ska gravsättas. Det får man vänta med i ett år från kremationsdagen. Förhoppningen är att då att man får samlas som vanligt igen.
Med sorg fick de acceptera att de inte skulle kunna uppfylla mammans sista önskan när det gällde själva begravningen.
Men samma vecka begravningen skulle ske – i kretsen av de allra närmaste – fick Magnus Forss via begravningsbyråernas branschförbund, klart för sig att det fanns en möjlighet att livesända begravningen.
Skulle det gå att genomföra? Skulle det kännas värdigt? Skulle begravningsofficianten gå med på det? Frågorna var många. Men Magnus tänkte inte ge sig. Nu hade han chansen att ge sin mor den begravning hon önskat sig.
Han fick jobba snabbt. Begravningen skulle ske en fredag. På onsdagskvällen var allt klart och han kunde meddela nära och kära att det fanns en länk och att de skulle sprida den till släkt och vänner.
Begravningen blev precis så fin som alla hade hoppats. Inte ett dugg mindre värdig för att den också kunde följas av människor som inte personligen kunde närvara.
Det går inte att ta miste på hur glad Magnus Forss är att detta gick att genomföra
Nu kunde äldre släktingar titta, mammans syster fick hjälp på sitt äldreboende där man tände ljus och ordnade så att stunden blev fin. Nu kunde också barnbarnen och alla ingifta släktingar vara med, tillsammans med alla vänner både i och utanför landet.
Statistiken efter sändningen visade att det varit 170 unika besökare som deltagit.
– Det betyder att det kan ha varit dubbelt så många som tittade. Att så många skulle vara med på begravningen, det hade nog inte ens mamma trott, säger Magnus Forss och tillägger:
– Hon sitter och ler någonstans där uppe nu.