Vår stad
Det är ett av de dryga femtiotal byggnader som Stockholmsarkitekten Björn Hedvall ritat i Linköping.
Uppförandet av huset var ett betydande projekt. Bara vid grundgrävningen, som startade på nyåret 1928, var tio man sysselsatta med grävning och ett dussin åkare ombesörjde borttransporteringen av massorna. När den nästan 52 meter långa byggnaden stod färdig hösten 1928 innehöll den tolv bostadslägenheter och fyra enkelrum med kokvrå samt åtta butikslokaler.
I en av de största butikslokalerna flyttade AB Bilkompaniet in. De saluförde Chevroletbilar och drevs i kompanjonskap av jägmästaren Gösta Barthelson och löjtnanten Harald Bergwall. En av husets andra butikslokaler hyrdes av Wallentin Larsson och Helmer Nilsson, vilka ägde en av stadens då mest ansedda speceributiker. Enligt deras reklam gjorde butikens hygieniska inredning att deras varor hölls friska och fria från alla slags föroreningar. Enligt samma källa förvarades kryddor, gryn, kaffe, socker och andra varor i fack av luktfritt trä.
I ett par av de övriga butikerna sålde P H Fohlin tobak och tidningar i Havannamagasinet och Widegren & Sandgren bröd bakat i deras bageri i Bergdalen. I en tredje butik saluförde Hilma och Gösta Öllegård blommor, frukt och grönsaker. Våren 1929 öppnade dessutom den välkända charkuterifirman Banck & Nilson en filialbutik i fastigheten.
Några av husets lägenheter kom att fungera som kontor. Där hade spannmålshandlarna Johan Jönsson och Emil Gränz liksom Harry Petersson med sin skrivbyrå Duplicator sina expeditioner. Byggherren K Ivar Andersson hade också sitt kontor i fastigheten. Andersson drev en arkitekt- och byggnadsbyrå och fungerade också som Björn Hedvalls ombud i Linköping.
I de välplanerade lägenheterna, med alla nyttoutrymmen samlade i lägenheternas mörka inre, flyttade förutom byggherren själv en rad välkända Linköpingsbor in. Det var bland andra värdshusvärden Fritz Lundgren som drev Casino, det då välkända frisörparet Stina och Mauritz Fryklund samt John Lindqvist, ägare av Henric Carlsons bokhandel.
I byggnadens källare iordningställdes en rad förråd men också ett stort garage med en ännu bevarad nedfart från Platensgatan.
I boulevardtidningen Visiret kallades byggnaden av svårförståelig anledning för Oslohuset. Har någon av Correns läsare lösningen på den gåtan?
Efter K I Andersson bortgång 1937 sålde änkan fastigheten för 630 000 kronor till fru Galathea Hanström.