I förra veckan publicerade Linköpings universitet en rapport med titeln "Går det att lita på Brå?". Författarnas slutsats var att så inte alltid har varit fallet och att myndigheten har blivit utsatt för påtryckningar utifrån som har påverkat innehåll i rapporter. Strax därefter följde en våg av reaktioner.
Forskare som dels deltagit och blivit tillfrågade att delta i rapporten var kritiska. Framförallt ställde sig flera frågande till att rapporten inte nämner vad som kan ha påverkats och när. Att det är så beror på att rapportens författare vill skydda sina källor.
– Kritiken har ofta varit direkt osaklig, exempelvis en påstådd felcitering där det som påstås vara fel är korrekt, och har kommit från personer som har haft eller har en tydlig koppling till Brå, säger Malin Wieslander, en av forskarna bakom rapporten.
Rapporten har av dessa kritiker kallats tendentiös och svepande. Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, säger också att den är oseriös i sin ansats.
– Ansatsen är ju inte oseriös. Men det har blivit oseriöst polariserat och debatterat i media, säger Malin Wieslander och fortsätter:
– Syftet med rapporten har inte varit att peka ut personer som har gjort fel eller rapporter som är felaktiga för att skapa syndabockar. Vårt syfte var att lyfta fram de strukturer som omger Brå.
Har sakfrågan hamnat i skuggan för spekulationer om vem, vad och när?
– Det är synd att man fokuserat på budbäraren istället för sakfrågan. Vi ångrar ingenting. Vi kan inte gå ut med namn på våra informanter.
Wieslander tycker att rapporten egentligen är ganska lågmäld, att den inte kommer med några definitiva slutsatser och att ämnet behöver mer forskning.
– Man har dragit för stora växlar. Till exempel om att det är en tystnadskultur på Brå, det har vi inte studerat men vi har indikationer på att det kan vara så.
Wieslander beskriver perioden efter publiceringen som intensiv. Hon och hennes kollegor har utöver frän kritik i riksmedia även fått ta emot personangrepp. Men hon säger också att det har blandats med ett stort stöd.
– Jag kan inte välja mina forskningsfrågor utifrån om folk ska känna sig bekväma med mina resultat. Jag har studerat sakfrågor förut som har väckt uppmärksamhet. Syftet är ju att kunna bedriva forskning kring vad man kan anse som viktiga frågor. Sen vad resultatet blir, det vet man ju inte.