Under den första halvan av 1830-talet hade Kallerstad gård sin storhetstid. På dess då vidsträckta ägor ligger i dag såväl ishall och bilhallar som fotbollsarena och bussdepå på det som numera kallas Stångebro.
Allén från den tiden finns kvar – om än avhuggen av Kallerstadsleden. Detsamma gäller herrgårdsparken, som ligger bakom själva husen och bussdepån vilket gör den svår att upptäcka för den som inte vet var den finns.
Av byggnaderna på gården återstår bara fyra statarlängor. Sedan statarsystemet avskaffats 1945 byggdes längorna om till arbetarbostäder av den dåvarande arrendatorn.
1949 köpte Linköpings stad hela Kallerstads egendom och den är ännu i kommunens ägo.
Marken har som sagt kommit till användning. Men statarlängorna, som av förre stadsantikvarien Gunnar Elfström beskrivits som "viktiga socialhistoriska dokument", förfaller.
För några år sedan fanns det från kommunens sida planer på att rusta upp dem och fylla dem med verksamhet. Projektet kunde dock aldrig fullföljas. Ett av skälen var att husen ansågs ligga för nära tankstationen för biogas vid den intilliggande bussdepån.
När vi skrev om området 2014 fanns där uppbrutna dörrar, påsar med kläder och spår som tydde på att människor höll till där.
Så är det inte längre. Fönster och dörrar är ordentligt igenbommade och gården är rensad från skräp. Däremot fortsätter förfallet när det gäller de vitmålade byggnaderna som på sina håll täcks av graffiti.
Och det är inte mycket som talar för att några konkreta åtgärder kommer att genomföras där den närmaste tiden.
Kommunen förbereder för en större framtida utbyggnad av hela Kallerstad-området till en ny stadsdel med bland annat bostäder, affärsverksamhet och ett nytt Resecentrum.
– Av planeringsskäl vill vi inte avhända oss framtida rådighet över området. I väntan på beslut i Ostlänksfrågan så sker minimal förvaltning av byggnaderna, svarar Jonas Sjölin, kontorschef på Stadsmiljökontoret, på frågan om kommunens tankar kring framtiden för Kallerstads statarlängor.
Från politisk sida verkar inte heller ärendet ha högsta prioritet.
– Det finns ett antal gamla tomma hus i kommunal ägo som vi inte har kompetens att fylla med spännande innehåll. Det gör att de tyvärr får stå och förfalla och det ser väldigt illa ut. Men jag har svårt att se att det ska kunna gå att återställa exempelvis arbetarbostäderna i Kallerstad till ett bra skick, säger samhällsbyggnadsnämndens ordförande Muharrem Demirok (C).
Ett annan kommunägd byggnad som anses ha ett kulturhistoriskt värde är det gamla Renhållningsverket vid småbåtshamnen. Det ritades av dåtidens ledande Linköpingsarkitekt Axel W Brunskog, stod klart 1911 och var Linköpings allra första anläggning för sopsortering.
Men sedan många år tillbaka bedrivs ingen verksamhet i de två byggnaderna på tomten och 2015 togs ett beslut om att de skulle rivas. Så blev det inte. Året efter upphävdes rivningsbeslutet.
Det har dock inte betytt så mycket för de q-märkta husens status. De ser ut att vara i ganska risigt skick efter många års förfall och för en tynande tillvaro lite i skymundan.
Inte heller här finns några konkreta planer från Linköpings kommuns sida.
– Tomt och byggnader är detaljplanelagda med kulturhistoriska bevarandekrav. Kommunen har en intern dialog om hur kulturbyggnaden bäst ska hanteras framöver, meddelar Jonas Sjölin.
