I lördags skulle 59-årige Håkan Andersson och hans son ha en efterlängtad heldag i hockeyns tecken. Först veteranmatch i Saab arena på dagen och sedan LHC:s möte med HV 71 på kvällen.
Efter veteranmatchen cyklade han och sonen till Håkans lägenhet i Hejdegården för att käka lite. Sedan satte de sig på cyklarna för att bege sig till dagens andra match.
– Klockan var 17.30. Nedanför Sporthallen finns en bro över Tinnerbäcken, intill ligger en lekpark. Cykelbanan gör en svag vänstersväng och plötsligt fick jag möte av en 13–14-årig grabb.
Killen hade enligt Håkan mobilen framför ansiktet, och saknade lyse på cykeln.
– Jag såg hur hans ansikte lystes upp av skärmen och skrek till för att påkalla hans uppmärksamhet.
Det var för sent. Eftersom Håkan hade ett staket till höger om sig kunde han inte väja. Styrena hakade i varandra och båda föll omkull. Inte heller hann han ta emot sig med armarna utan for med ansiktet före rakt i asfalten.
– Jag tuppade av och minns ingenting direkt efter kraschen, säger Håkan.
När Håkans son kom ifatt hade den unga mannen plockat ihop sina saker, mumlade "det var inte mitt fel" och cyklade därifrån utan att lämna några kontaktuppgifter.
– Min son hade fullt upp med att ta hand om mig och hann inte agera.
Två förbipasserande killar hjälpte sonen att ta Håkan till restaurang Strandgatan 2, där man kunde ringa efter ambulans. På akuten syddes han med fem stygn i pannan och genomgick en hjärnröntgen.
Händelsen är anmäld till såväl polis som försäkringsbolag. Yrseln vill inte ge med sig och hur den värkande och svullna höften kommer att fungera framöver vet han inte.
– Jag är mer ledsen och besviken än arg, över själva samhällsutvecklingen. Mobilerna tycks ha tagit över både förnuft och empati. Hur kan man ge sig av utan att kolla hur det gick för den man körde in i? Och varför ska det vara så svårt att använda lyse på cykeln?
Yrseln vill inte ge med sig och han har varit sjukskriven från jobbet som hantverkare hela veckan.
– Jag lär få bestående men i form av ärr i ansiktet. Höften smärtar rejält, och jag vet inte vad den kommer att vara i för skick längre fram.
Humorn är dock i behåll.
– Jag ser ut som han i "Lammen tystnar" och skulle kunna ta jobb som skademarkör hos Räddningstjänsten. Höften tar jag en bild av varje dag och lägger ut under rubriken "Dagens färg" i familjechatten. Till råga på allt förlorade ju LHC.