– Det finns för många exempel på offentliga organisationer som varit lite ivriga i sin digitalisering. Risken är att man utesluter någon grupp, antingen inom organisationen eller utanför, eller prioriterar fel i sina satsningar. För att kunna fatta kloka beslut om hur en organisation ska digitaliseras och vad som är vettigt att digitalisera, så krävs att man mera tydligt organiserar den forskning och kunskap som finns redan i dag och också initierar ny, relevant forskning.

Det här är ett problem som hela åtta västsvenska lärosäten, däribland Chalmers och Göteborgs universitet, samt Västra Götalandsregionen har noterat. Tillsammans gav de Ulf Melin – professor i informatik vid Linköpings universitet – i uppdrag att som extern utredare se över behovet av en samorganisation av vetenskaplig kunskap och bildning kring framtida digitalisering.

– Det behövs en samlad organisation för att möta det ökande kunskapsbehovet om samhällets digitalisering. Det är inte alls säkert att vare sig stora myndigheter eller små kommuner kan klara att göra kloka val vid digitalisering.

Artikelbild
Varför väljer myndigheter att digitalisera?

– Skälet kan vara effektivisering. Ibland att man vill vara modern, eller vill hänga med. Det kan finnas interna vinster i att lägga en del av handläggningen av ärendena hos medborgarna. Men frågan är hur önskvärt det är, och hur önskvärt det är sett ur ett större perspektiv.

Vad finns det för risker?

– Att man driver på en digitalisering mer för organisationens skull än för medborgarnas eller företagens. Och att det inte alls blir den kostnadsbesparing som man har väntat sig. Digitaliseringen sker kanske heller inte inom hela organisationen, vilket gör att det kan vara svårt att nå målen. Man riskerar också att utesluta medborgare som inte är datorvana eller kan ta till sig informationen. Och ibland kan det vara nödvändigt och mera effektivt att faktiskt möta en människa. Till exempel när det finns språkbarriärer, säger Ulf Melin.

Och vad behöver göras i stället?

– Man behöver ha med sig kunskapen och forskningen. Arbeta över gränser mellan offentligt och privat och mellan myndigheter. Om man ser till utbildningsväsendet så behöver digitaliseringen på allvar komma in i flera utbildningar. I dag utbildar man exempelvis ekonomer som blir bra på sitt område, och som senare kommer i beslutsfattande ställning. De måste kanske fatta beslut kring digitalisering som de sannolikt har låg kunskap om. Eller så fattar IT-specialister beslut som har organisatoriska konsekvenser som de inte är utbildade för.

Ulf Melin anser inte att Sverige lever upp till ambitionen att vara bäst i världen på att ta vara på digitaliseringens möjligheter.

– Min utredning visar att det finns flera glapp i hur vi tar vara på den kunskap som finns, både inom forskning och praktik. Trots att det i dag finns relevant forskning på området, så nyttjas den alltför sällan av dem som arbetar med digitalisering i praktiken, säger Melin. Det gäller för forskare att mera aktivt nå ut med sin kunskap.

Slutsatsen är att det behövs ett nationellt kunskapscentrum för frågor som rör samhällets digitalisering. Det ska fungera som katalysator och tankeledare för att skapa relevant forskning och utbildning i samverkan med offentlig och privat sektor. Men också vara organiserat som en virtuell, nätverksbaserad verksamhet.

Ska centrumet organiseras från Linköpings universitet?

– Jag diskuterar inte geografisk plats i min utredning. Men det är klart att ett centrum delvis skulle kunna bygga på den kompetens som finns vid LiU, svarar Ulf Melin.