Under tiden bedrev forskaren en egen näringsverksamhet där han ordnade vetenskapliga konferenser utomlands. Universitetet anser att han har använt LiU:s varumärke och fått det att framstå som om LiU på något sätt stått bakom konferenserna. Under ett par års tid, har flera fakturor för tjänster från forskarens eget företag betalats av universitetet, till en sammanlagd kostnad av 214 979 kronor. Så sent som 2017 betalades en resa där forskaren skulle föreläsa i Indien, som universitetet kände till.

I december 2017 riktade en internationell blogg anklagelser om bedrägeri och fusk mot den tidigare LiU-medarbetaren. Därefter startades två separata utredningar – en om vetenskaplig oredlighet och en rörande anklagelserna om oegentligheter. Den senare utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och lämnat över sin rapport. Utredarna kommer inte fram till att det har begåtts något brott, eller att någon polisanmälan om varumärkesintrång bör göras. Anledningen är att forskaren har haft en nära koppling till institutionen. I stället kritiserar man ledarskapet på den aktuella institutionen där fem chefer (som alla har lämnat sina roller). Institutionens arbetssätt ska ses över. En medarbetare får också kritik. Den personen ska särskilt informeras om vilka skyldigheter som kommer med en LiU-anställning, bland annat kring bisysslor och användning av förvaltningens medel.

Men det är ledarskapet som får hårdast kritik:

– Agerandet hade inte varit möjligt utan medgivande från prefekt och avdelningschefer, skriver utredarna.

Nyligen offentliggjorde rektor Helen Dannetun beslutet som alltså innebär skarp kritik till interna arbetssätt lokalt, men också en uppmaning till hela universitetet att ta ett större ansvar för hur man kontrollerar fakturor, och personalfrågor:

– Brister i intern styrning och kontroll avseende ett antal stöd- och ledningsprocesser som utredningen har identifierat är allvarliga. De inte bara strider mot regelverk och rutiner, utan också mot universitetets ambition att vara en god arbetsplats med ett engagerande och ansvarstagande ledar- och medarbetarskap, skriver rektorn tillsammans med biträdande universitetsdirektören Ann Holmlid i sitt beslutsskäl.

De ger sedan institutionens prefekt – som är nytillsatt 2018 – i uppdrag att ta fram en handlingsplan för hur arbetets på institutionen ska bedrivas, samt att säkerställa att det inte finns någon kvarvarande eller framtida oreglerad koppling mellan LiU och forskaren.

Helen Dannetun kommenterar utredningen så här:

– Jag har tagit del av utredningen och välkomnar den grundliga genomlysning som gjorts i ärendet. Den visar på ett antal allvarliga brister i intern styrning och kontroll på institutionsnivå som nu behöver åtgärdas. Vår målsättning är och måste vara hög: Vi ska på alla nivåer ha en professionell ledning och en god förvaltningskultur, säger Dannetun.

Utredarna beskriver bland annat att forskaren tycks ha följt med på köpet när en internationell professor anställdes. Utredarna kunde inte hitta forskarens namn i protokollen i universitetets anställningsnämnd då han anställdes 2011. När forskarens anställning tog slut 2015 blev han kvar ytterligare två år genom olika kreativa lösningar. Utländska forskare behöver uppehållstillstånd. På blanketten till Migrationsverket angavs att mannens bedrivna forskning var fullt finansierad, av två företag som var hans egna. En förlängning av hans anställning skickades via e-post, men formaliserades aldrig mer än så. Professorn som först anställde honom pensionerades 2017, och inte heller då justerades forskarens anställning. I stället var forskande medsökande i en lyckosam ansökan om forskningspengar hos Vetenskapsrådet vilket gjorde honom aktuell för en post som adjungerad professor vid LiU. Det var i slutet av december 2017. Den processen avstannade då anklagelserna mot mannen publicerades på den internationella bloggen.

Ann Holmlid påpekar att det kanske inte är så konstigt att mannen kände sig som en del av LiU. Han hade eget rum på institutionen, LiU:s e-postadress och även uppgifter som arbetsledare för gästforskare. Han omnämns i årsrapporter och kunde kanske antas vara en medarbetare även av andra.

– Blir man medbjuden att delta på ansökningar om medel till projekt i LiU:s namn så kanske man inte själv uppfattar att skiljelinjen är så hård. Han kanske tycker att han är en medarbetare, vilket han formellt inte är, säger biträdande universitetsdirektören Ann Holmlid som har varit sammankallande i utredningen.

I utredningen framgår att forskaren inte längre använder LiU:s varumärke i sin egen verksamhet. Det framgår också att han tycker att anklagelserna är orättvisa. Utredningen om oredlighet i forskning återstår. Så här säger forskaren när redaktionen ringer upp honom:

– Jag har aldrig kallat mig professor vid Linköpings universitet. Jag har professorstitlar vid andra institut. Jag är utsatt för en konspiration och jag har drabbats av anklagelser från nättroll. Vi använde LiU-logotypen vid konferenser efter att en kollega hade fått ett anslag som även gick till LiU. Det fanns inga dåliga syften med det. Jag fortsätter verksamheten med konferenser men den här utredningen har gjort att jag har förlorat väldigt mycket.