På slutet av 1990-talet gjorde Linköpings universitet och dåvarande landstinget en egen storsatsning på så kallad life science. Enligt Stefan Thor – professor i utvecklingsbiologi som ska leda det nya Wallenberg centrum för molekylärmedicin – lade den lokala satsningen grunden för den storsatsning som Knut och Alice Wallenbergs stiftelse nu gör i Linköping. Liknande satsningar sker i Umeå, Göteborg och Lund, och sammanlagt handlar det om cirka två miljarder kronor. Wallenbergsstiftelsen satsar över en nioårsperiod 150 miljoner kronor i Linköpings nya centrum, LiU satsar 115 miljoner och Region Östergötland 56 miljoner kronor.

– Anledningen till att man väljer att placera ett av fyra centrum i Linköping är att forskning från LiU framgångsrikt har kunnat publicera intressanta resultat och genom åren också tagit in extern finansiering, säger Stefan Thor och fortsätter:

– Att vi nu får Wallenbergssiftelsens stöd betyder också att vi är med i den nationella satsningen på life science på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kopplas tydligare ihop med andra universitets satsningar inom området.

Artikelbild

| Stefan Thor, professor i utvecklingsbiologi leder det nya Wallenberg centrum för molekylärmedicin.

Vad handlar då life science om? Enligt Stefan Thor är det inom flera viktiga områden som Linköping har visat sin slagkraft internationellt, bland annat: Visualisering och bildbehandling, regenerativ biologi, biosensorer och biomaterial, samt teknik för att hantera stora mängder data.

– Vi är bra på både teknik och medicin. Vi har framstående forskning kring visualisering och bildbehandling, även inom näringslivet med bland annat Sectra och Amra som är världsledande företag i Linköping. En del av den forskning vi vill utveckla är hur man kan skapa markörer inne i kroppen som kan få vävnader, eller rentav celler att synas bättre. Mycket förenklat kan man säga att det handlar om att utveckla ännu bättre kontrastvätskor. Det tror jag att vi har goda förutsättningar för i Linköping.

Regenerativ biologi handlar om att på syntetisk eller biologisk väg – eller både och – bygga upp material som kan fungera i den mänskliga kroppen.

– Det är ett område som kommer att bli allt viktigare i framtiden, säger Stefan Thor.

När molekylärbiologin växte fram uppstod ett arbetsområde inom hantering av stora mängder data som blev så stort att det blev en helt egen forskningsdisciplin, bioinformatik. Genom databanker kan man jämföra forskningsresultat och annan information världen över. Även här har Linköping varit framstående, men här finns också mycket forskning kvar.

– Hittills har man främst kunnat jämföra olika resultat eller exempelvis olika prover inom sin specifika forskning. Men nästa stora steg är att samköra stora datatset mot varandra. Genom att exempelvis jämföra arvsmassan från en person med prover från dennes blodplasma, och vidare mot personens skiktröntgen-bilder, så kan man sannolikt göra stora framsteg när de gäller att förutse och förebygga sjukdomar.

Det nya forskningscentrumet invigs med ett symposium under torsdag–fredag med föreläsningar av internationella forskare inom dessa olika områden. Att Linköpings universitet just nu finkammar forskarvärlden internationellt för att locka till sig 80 forskare och doktorander – samtidigt som tre andra svenska universitet – tycks inte bekymra Stefan Thor.

– Nej, hittills har rekryteringen gått bra. Ett skäl till det är att arbetsmarknaden har varit begränsad inom molekylärmedicin, ända sedan den ekonomiska krisen 2008. Vi tror att det kommer att gå bra att fylla våra tjänster med kvalificerade forskare, säger Stefan Thor.

Wallenberg centrum för molekylärmedicinsk forskning i Linköping kommer inte att bestå av en fysisk byggnad, i stället bedrivs den utökade forskningen på de redan befintliga institutionerna.