1700-talet återuppstod i Ljungs kyrka

Åtta minuter i elva står bilar parkerade i rader utanför kyrkan och vid vägkanten. Intill en glänsande ny Volvo står Anders Kihlberg och hjälper sin hustru Elisabeth att fästa säkerhetsnålen i det gröna band som hon har korsat över bröstet på den vida spetsprydda klänningen.

Bandet är symbolen för gustavianerna, tecknet på att man är medlem i Sällskapet Gustavianerna med säte i Stockholm. Åtta minuter kvar tills högmässan ska börja och klädseln är inte helt på plats.

- Det tar runt en timme att klä på sig och göra sig färdig, säger Elisabeth.

- Man börjar alltid för sent, varenda gång, muttrar Anders och kämpar för att få in nålen i tyget.

På kyrkbacken svajar utspända klänningsfållar, höga herrstövlar trampar gruset. De vanliga kyrkobesökarna beskådar sällskapet innan de kliver in. I dag gäller 1700-talsplacering i kyrkorummet; kvinnor till vänster, män till höger.

När klockorna ringer tågar pälsbrämade kappor, beplymade hattar, spets- och ryschkantade klänningar in tätt följda av herrar vars långa lockiga hår bundits med rosetter i nacken. Herrskapet sätter sig på de främsta bänkarna och högmässan kan börja.

- Jag fattig syndig människa, som i synd både aflad och född är, och jämwäl sedan i alla mina lifsdagar ett syndigt lewerne fördt hawer..., läser församlingen knäfallande i bänkarna.

Högmässan i Ljung denna söndag ska vara så lik en högmässa på 1700-talet som möjligt. Sällskapet Gustavianerna, som två gånger om året besöker Ljungs slott som byggdes av 1700-talsmannen riksmarskalk Axel von Fersen d ä, la fram idén med en tidstypisk högmässa för Ljungs församling som nappade på idén.

Prästen Britta Olander har fått öva på sin predikan denna gång. Predikan hölls i Stockholm 1755 och har hämtats från en kyrkohandbok. Hon läser från predikstolen med stor inlevelse och utan att staka sig på de krångligt ålderdomliga orden - men hade det verkligen varit på 1700-talet hade hon, en kvinna, naturligtvis inte ens kunnat hålla predikan.

En 1700-talspredikan vara-de i timtal, var inpräntande och tillrättavisande och handlade mycket om att frukta Gud och be om förlåtelse för sina synder. I dag har predikan oftare ett mer resonerande drag.

Mellan predikan och nattvard läser en av de gustavianska herrarna förbön som innehåller både bön för den "högt älskeliga konungen och dess gemål" liksom för krigsmakten till land och på vatten.

Kyrkobesökare kan glädjas åt att trosbekännelsen under århundraden förenklats. Den som läses i Ljungs kyrka denna söndag börjar: "Wi tro uppå en Gud, en alsmägtigan Fader, som skapat hafwer himmel och jord, och alt det som synligt så och osynligt är. Och uppå en Herra Jesum Christum, Guds enfödde son, och av Fadrenom födder för ewig tid, Gud av Gudi, ljus av Guds klarhets ljus, sannan Gud av sannan Gudi..."

Efter högmässan samlas det uppklädda sällskapet vid von Fersens minnessten utanför kyrkan för att plantera en ros som de hoppas ska blomma när sällskapet återvänder till slottet.

Greve Axel von Fersen d y föddes 1755. Han vistades mycket i Frankrike och inledde på 1780-talet ett kärleksförhållande med drottning Marie Antoinette. Han arbetade nära kung Gustav III och Gustav IV Adolf. von Fersen mördades i Stockholm 1810.

Han är begravd med sin familj under golvet i Ljungs kyrka.