-- Vad säger du, säger de så? Vad roligt! säger Anita Skoog, assistent på biblioteket, när jag ringer för att meddela att nu måste hon vara med i Corren, folk vill läsa om henne när hon går i pension.
Anita blir glad för uppskattningen. Redan innan visste hon att det fanns nöjda låntagare, de som ofta kommer till biblioteket får ett speciellt förhållande till detta ordens saluhall, och till personalen. Många vill ha råd om läsning.
-- Särskilt de lite äldre kommer och frågar om jag har något nytt och bra att rekommendera, berättar Anita.
Hon läser en hel del men inte så mycket som hon skulle vilja. Visserligen har hon jobbat deltid på biblioteket. Men hon pendlar från bostaden i Regna, långt upp i skogarna kring Finspång och Rejmyre. Dessutom har hon och maken två islandshästar, ett gäng frigående höns, en stor trädgård och inte minst huset att sköta. Det blir långa dagar med fodring av djuren, ritter i skogen, trädgårdsarbete och körningen på de smala slingrande vägarna ned till Ljungsbro och hem.
Nu är inte hästarna, hönsen, trädgården, huset och allt det andra någon uppoffring för Anita. Tvärtom.
-- Jag älskar det där. Jag älskar naturen, säger hon.
Man anar det där sprudlande glada när hon talar om ritterna i skog och mark, svamp- och bärplockningen, växterna. Hon berättar om vargen som hon och maken sett kring huset flera gånger, lodjuret, älgarna och rådjuren. När hon nu går i pension är det detta hon kommer att ägna sin tid. Konserter, biobesök, resor och shopping lockar inte. Anita är en jordnära person.
Torsdagen blev hennes sista arbetsdag på biblioteket. Dit kom hon först som städerska för många år sedan. När Anita slutat handelsskolan som ung började hon vid väderlekstjänst, blev sekreterare åt en major på robotflyganläggning i Norrland och jobbade sedan på STU, som numera heter Nutek.
Hon och maken flyttade till Ljungsbro 1996 när han fick jobb på Malmen. Några år var Anita hemma med barnen.
-- Jag ville det. Vi ville sköta uppfostran av våra ungar själva.
När yngsta barnet blivit fyra år började hon som städerska i kommunen. Ljungsbro bibliotek var en av arbetsplatserna.
-- Det slutade en assistent här och jag sa: "Det där skulle vara något för mig".
Så blev det. Och även om bibliotekarien sköter bokinköpen, är Anitas närvaro rätt synlig i hyllorna; trädgårdsböckerna, böckerna om jord och skog, natur och djur är ganska många.
Numera passerar många 65-åringar den officiella pensionsdagen och går kvar till 67. Men Anita lämnar. Maken som redan är pensionär vill ha mer av hennes sällskap.
-- Och det ska faktiskt bli skönt att slippa de långa resorna till jobbet.
Medvetet slutar hon innan årets snö faller. Småvägarna är hala och osäkra. Förra året fick hon sladd, tappade kontrollen över bilen på Tjällmorakan och kanade mot diket och en stor gran, och framför ögonen flashade bilderna av intryckt front, bärgningsbil och elände.
-- Men vi hade pratat om hur jag skulle göra om det hände, min man och jag. Jag kom ihåg att jag skulle trampa ur kopplingen och styra. Så jag gjorde det - och tror du inte jag lyckades komma upp!