Stortapetserarbiet är ett stort bi, men annars ganska anonymt och svårt att känna igen för en lekman. Släktet tapetserarbin heter så för att de biter remsor av blad och sedan bygger små celler av dessa i vilka de lägger insamlat pollen och ett ägg. De ”tapetserar” alltså med blad.
Stortapetserarbiet återfanns i trakterna runt Lönsås 2012 – det första fyndet i Östergötland sedan 1946.
– En sensation. Det var verkligen inte något vi väntade oss då, minns Tommy Karlsson.
Sedan dess har det hänt mycket i positiv riktning.
– Det är kul att prata om en hotad art som det faktiskt går ganska bra för. Det är vi inte bortskämda med, säger biologen Sofia Almkvist.
Länsstyrelsen drog ganska omgående igång arbetet med att försöka kartlägga och skydda arten. Trakterna runt Stora Sjögestad utanför Ljungsbro var en av de första platserna som man satsade på. Jobbet har gett resultat, både här och på andra ställen i västra Östergötland. Den uppskattade populationsstorleken har tredubblats.
– Vi tar åt oss lite av äran för att det har gått så pass bra, säger Tommy Karlsson.
Att schakta fram sandjord, röja sly och bränna gräs samt att plantera väddklint är några av de insatser som görs för att främja stortapetserarbiet. 35 lokaler i västra Östergötland har inventerats av länsstyrelsen under årens lopp, stortapetserarbiet har återfunnits på 26 platser. I flera fall handlar det om ensamma individer.
– Vi jobbar löpande och vi måste hålla koll på våra områden, men helt klart får det effekt. Det går snabbt åt rätt håll, säger Sofia Almkvist.
Samtidigt som arten ökar är den fortfarande hotad. Det varmare klimatet har gynnat biet på kort sikt, men troligen inte längre fram eftersom torka och igenväxning är två av flera risker när temperaturerna blir allt högre.
Varför är det så viktigt att gynna stortapetserarbiet?
– Det gynnar många andra arter när vi gör de här åtgärderna, säger Tommy Karlsson.
Tommy Karlsson och Sofia Almkvist i en typisk miljö för stortapetserarbiet. I förgrunden syns biets favoritväxt väddklint.
Ännu är det lite för tidigt på året för att leta efter stortapetserarbiet. I mitten på juli pågår den huvudsakliga flygsäsongen och då är det bäst att spana på sandiga marker som innehåller favoritväxten väddklint.
– Det är lite större än ett vanligt bi, men för gemene man kan det säkert vara lite svårt att känna igen, säger Sofia Almkvist.
Länsstyrelsens arbete med stortapetserarbiet har mynnat ut i en diger rapport som sammanställt inventeringarna genom åren och hur man i framtiden kan jobba för att det fortsatt ska gå bra.
– Det är den första som gjorts i Östergötland och den mest omfattande rapporten i landet som vi känner till, säger Sofia Almkvist.