Solen lyser ut och det är vår i luften när Corren följer med Ing-Marie Schelin inom hemtjänsten på Vretaliden. Vi ska till Astrid som är 86 år och bor ett par hundra meter bort i en egen lägenhet.
Där har hon bott de senaste sex åren. Först helt utan hjälp och därefter med mer och mer hjälp från hemtjänsten i takt med att synen blivit allt sämre. Idag har hon hjälp på förmiddagen, tillsyn klockan tre och fem och därefter hjälp på kvällen.
-- Hej, ropar Astrid när hon öppnar efter ett par signaler.
-- Ursäkta att det dröjde en stund. Jag har så mycket att göra idag.Jag tvättar och så har jag fått hjälp med att rulla håret.
Astrid är en glad dam med en stor portion humor.
Vissa dagar klarar sig Astrid bra, andra dagar är det sämre. Då får "flickorna" i hemtjäns-ten till och med sätta på kaffet.
Klockan är precis 13.00 när vi kommer in. Eftersom Corren är med blir det lite extra prat och klockan hinner att bli 13.05 innan Astrid hinner få ögondroppar i ena ögat. Nu måste det gå fem minuter innan Ing-Marie kan ge droppar i andra ögat.
Astrid berättar under tiden om sina krånglande ögon, om barnen som kommer på besök, böcker inlästa på band och den nya bandspelaren som hon kan lyssna på Astrid Lindgren med.
13.11 visar klockan och Astrid får droppar i andra ögat.
Under tiden har dottern Gudrun och svärsonen Göran Carlsberg slagit sig ner i soffan. De kommer från Mjölby med rulltårta och ska hälsa på en stund.
Nu är klockan 13.12 och Ing-Marie försöker avsluta besöket. Astrid måste berätta om hur det ska gå till när hon åker till ögonklinken på måndag och hur mycket glasögonen kostar. 13.17 slår dörren igen bakom Ing-Marie.
Corren dröjer sig kvar några minuter och när vi kommer till Vretaliden en stund senare är Ing-Marie redan borta hos nästa vårdtagare.