Huvudena är tätt ihop, det finns en del att prata om. Hej hej till dem som kommer förbi. Samhället är inte större än att man känner igen de flesta och känner många.
-- Det beror precis på hur man är själv, om man lär känna folk eller inte, säger Janos Tircsi.
Han befinner sig i samspråk med Gösta Viktorsson och en herre till utanför matbutiken i samhällets centrum. När Corren närmar sig droppar den tredje herren av, mors mors, in i affären för att handla lite.
-- Det här är ett trevligt litet samhälle, tycker Gösta.
Han har haft tid på sig att komma fram till den slutsatsen eftersom han föddes och har vuxit upp här. Nu är han pensionär. Han har aldrig haft planer på att flytta. Cloetta blev hans arbetsgivare. Där på fabriken lärde han känna många, bland andra Janos Tircsi.
Janos gillar också Ljungsbro.
-- Det blir som man gör det till, om man pratar med folk så lär man känna dem, säger Janos som inte har några problem med att ta kontakt med folk.
Invånarantalet i Ljungbro har stigit stadigt under åren. År 1980 bodde 5 086 personer i tätorten. När 2003 började hade invånarna blivit 6 479.
Ändå har Ljungsbroborna på sistone fått se delar av samhällsservicen utarmas eller tas bort.
Det har fått dem att protestera. För ungefär ett år sedan ilsknade de till ordentligt när Folktandvården beslöt att ta bort sin mottagning i Ljungsbro. Protesterna var högljudda och många men hjälpte inte; i början av december stängde tandläkaren.
Nyligen gällde protesterna bussförbindelserna. Östgötatrafiken beslutade att ändra sträckningen på linje 520 mellan Linköping och Motala. Ilskna pendlare försökte stoppa beslutet men fick inte gehör. Nu drar 520 förbi Ljungsbro ute på motorvägen.
-- Jag avser att ta upp den här frågan i ett större sammanhang i kommunen, morrar geografiska utskottets ordförande, Roland Larsson, sedan länge Ljungsbrobo.
Nu stämmer lokala PRO i bäcken och har lagt ut insamlingslistor för att få ha kvar apoteket. Pensionärsföreningen misstänker att det kan vara hotat när EU kanske ger klartecken åt affärer att sälja läkemedel.
Posten har gjort just det, stängt och flyttat in i Spar-butiken. Men det gjorde servicen bättre än tidigare, tycker många: Nu kan man göra sina postärenden fram till klockan nio på kvällarna.
Ljungsbro bär prägel av sin historia. Kör man bara igenom orten på O G Svenssons väg liknar den kanske en byhåla. På tvärgatorna innanför, kring Cloettafabriken och i centrum, ser man det andra. Här ligger de äldre små husen, fina gamla villor som i modern tid renoverats eller byggts på, med uppvuxna knotiga fruktträd i trädgårdarna.
På andra sidan genomfartsvägen, bakom Ljungsbroskolan, ser man det nya samhället; Rökingestigens nyproducerade radhus och parhus i vitt mexitegel och trädetaljer.
Däremellan finns hyreshusen, 60-talsvillorna och de moderna friliggande kåkarna.
Ljungsbro en vardagseftermiddag är ingen stressig miljö. Några bilar passerar förbi centrum. En tjej i ridkläder med väska på axeln cyklar ut mot Gunnarstorpshållet. Det spikas i en trädgård. Trafikkiosken, denna kulturskatt som står där övergiven och tråkig mitt i samhället sedan kafét stängdes 1997, den borde användas till något igen, tänker den utsocknes besökaren. En självklar kafélokal, perfekt mitt i centrum. Kanske är något på gång snart; intressenter har hört av sig till kommunen.
Bo och leva i Ljungsbro är en sak. Det vill många göra. Närheten till naturen, tillgång till förskolor och skolor, lugnet, kanalen och skogarna lockar. Huspriserna har stigit, och sätts ett hus ut till salu dröjer köpet inte länge.
Men att också jobba på orten är något annat. Antalet affärsrörelser minskar och arbetstillfällen försvinner.
-- Jag vet inte hur man skulle locka folk att starta företag här. Men det vore härligt om de gjorde det, säger Harald Andersson som länge drivit cykel- och sportaffären.