Det är en osannolik syn som möter oss i sluttningen nedanför Ljungs kyrka. Här startade Ny-ströms metallgjuteri sin verksamhet på 1950-talet, drygt två decennier senare flyttade företaget till Blåsvädret i Ljungsbro. Platsen i Ljung verkar ha övergetts utan att någon bekymrat sig om att det som lämnats kvar skulle kunna bli en fara för hälsa och miljö.
Från Motala ström, bara cirka 200 meter från det forna gjuteriets fabriksområde, hämtar Linköping sitt dricksvatten. Ingen vet idag om lämningarna nedanför Ljungs kyrka utgör ett hot mot dricksvattnet i Sveriges femte största stad.
Nu har länsstyrelsen för första gången tagit med Nyströms Metallgjuteris fabriksvagga på listan över de trettio förorenade platser i Östergötland som är mest angelägna att undersöka och åtgärda.
En solig vårdag besöker vi området tillsammans med Ola Sundin och Ann-Christine Wiklander, som ingår i den grupp på länsstyrelsen som arbetar med industriförorenade områden.
- Att Linköpings dricksvattenintag ligger så nära gör det angeläget att skapa klarhet i om den här platsen är ett miljöproblem eller inte. Har företaget enbart använt sig av aluminium behöver det inte vara så allvarligt, men har man använt tungmetaller är det värre, säger Ola Sundin.
Båda blir fundersamma över tunnorna med okänt innehåll och byggnader som knappt håller samman. De gamla gjuterilokalerna ligger på en grusås som sluttar ned mot Motala ström. Om det finns farliga ämnen i marken är den så genomsläpplig att föroreningarna inte har några svårigheter att nå dit.
- Vattnet har undersökts utan att man funnit några föroreningar. Det är ju fullt tydligt att det här är en plats som varit bortglömd under många år. Vi borde göra en samlad insats här tillsammans med miljökontoret, säger Ann-Christine Wiklander.
Hon har börjat nysta i gjuteriets historia, letar uppgifter i arkiv och söker personer som kan berätta om företagets verksamhet här. Tid för provtagningar i området blir det inte förrän till hösten.
- Det är nog ingen miljöbomb vi ser här, men en cykel med många pyspunkteringar, är den bild Ola Sundin ger av området.
Enbart förundersökningen av det gamla gjuteriområdet kostar omkring 200 000 kronor, pengar som staten bidrar med. De provtagningar som ska göras går ut på att undersöka om det finns tungmetaller, olja, lösningsmedel och fenol i området och om sådana föroreningar sprids härifrån med grundvattnet. Man ska bedöma risken för att föroreningar i framtiden kan laka ut från marken och om det finns föroreningar i byggnadsmaterialet.
Ola Sundin och Ann-Christine Wiklander pekar på hur en av byggnaderna står djupt nedsjunken i gjutsand från den forna verksamheten här. I närheten finns en sanddeponi, som ser omrörd ut.
- Det gör mig litet orolig. Hoppas att ingen är här och hämtar gjutsand för att använda det i sina trädgårdar eller sandlådor, det vore inte alls bra med tanke på att det kan innehålla föroreningar, säger Ola Sundin och dokumenterar området med sin tjänstekamera.
Ingen av dem tror att det går att hitta någon ansvarig som kan ta på sig kostnaderna för undersökningar och sanering.
- Gjuteriet gick i konkurs år 2000 och idag är det ett helt annat företag som driver verksamhet i de lokaler i Ljungsbro dit Nyströms flyttade i slutet på 1970-talet. Det företaget kan inte lastas för vad som skett här, så det blir svårt att hitta någon ansvarig, säger Ann-Christine Wiklander.
När vi lämnar platsen spelar vårystra lärkor för full hals i luftrummet ovanför de skabbiga husen. Snart är de åter täckta i kamouflerande grönska och döljer det miljöförfall som pågått här i 25 år.