Seniorboendet där alla stormtrivs

Sorlet och skratten hörs på lång väg. Är det fest mitt på blanka förmiddagen? Nejdå, det är bara 10-fika, men stämningen är hög i sällskapsrummet på ­Malfors Senior Center.

Husesyn hos Malfors senior center i Ljungsbro

Husesyn hos Malfors senior center i Ljungsbro

Foto: Mikael Svensson

LJUNGSBRO2015-11-12 09:35

Förmiddagsfika prick klockan 10 är det varje dag här på seniorboendet och i dag har Åsa Cardell bakat muffins. Hon är värdinna på halvtid.

– Ett underbart jobb. Det är en fantastisk grupp människor som bor här. Härliga, glada, positiva människor, säger hon.

Malfors Senior Center är ett så kallat trygghetsboende för 70-plussare. Här hyr man sin egen lägenhet – det finns 21 st – och förutom Åsa är det ingen personal på boendet. Den som behöver hjälp med till exempel påklädning eller städning får anlita­ hemtjänst, precis som när man bor i en ”vanlig” lägenhet. Blir man sjuk tar man bara hissen ner – seniorboendet är strategiskt placerat ovanpå Ljungsbros vårdcentral.

Mat lagar de boende själva – eller beställer från någon av samhällets restauranger. Mellan 5 500 och 8 700 kronor i månaden kostar det att bo här, men då ingår allt utom telefon.

Elisabeth Bergman är 89 år. Att flytta hit är det bästa hon gjort sedan hon blev ensam, säger hon.

– När jag sålde huset flyttade jag först till en lägenhet på Cloettavägen, men där trivdes jag inte. När jag kom hit kände jag direkt att det var rätt för mig.

Elisabeth bor i en etta med sovalkov. Ljuset flödar in genom sex stora fönster och den öppna planlösningen mellan vardagsrum och kök gör att lägenheten känns stor.

– Det skulle finnas fler sådana här boenden. Det är många som blir ensamma och inte orkar med sina villor. Här kan jag vara ensam om jag vill, men det finns alltid någon att prata med, säger Elisabeth.

I en tvårummare med stort, luftigt burspråk träffar vi Arne och Dagny Arnell. De flyttade hit från grannhuset där de hade bott i 60 år. Flytten var motvillig, det var barnen som övertalade dem. Särskilt Arne var motsträvig, han ville inte bli av med utsikten över torget, bussarna och bankomatkön. Nu är båda glada att de lät sig övertalas.

– Det har blivit jättebra. Här är så modernt och bra. Diskmaskin till exempel, det har jag aldrig haft förut, säger Dagny.

Handikappanpassat är det förstås, vilket är bra nu när Dagny behöver rullator. Hon var pigg och rörlig som en mört tills diskbråcket slog till tidigare i år. I sommar har bilen stått orörd och sommarstugan tom.

– I fyra månader fick jag vänta på röntgen. Och nu väntar jag på en eventuell operation. Det är vänta och vänta,­ det händer ju ingenting, säger hon frustrerat.

Medelåldern på seniorboendet är 85 och det är förstås många som likt Dagny dras med krämpor. Men det märks inte vid fikabordet. Här skämtas det friskt och stämningen är hög.

– Vi pratar om allt, men faktiskt inte så mycket om krämpor. Vi undviker det, säger Signe Jordman som är 93 men verkar vara en av de piggaste i gänget.

Sommartid är det den stora balkongen som är den självklara samlingsplatsen. Så här års har gänget flyttat inomhus till sällskapsrummet, som har också har en soffhörna med stor tv. Här ordnas gymnastik två gånger i veckan, bingo, musikquiz, berättarträffar och diverse framträdanden.

– Allra roligast hade vi nog när herrarna överraskade med ballongdans! Men de fuskade och hade lite kläder på sig, berättar en av damerna runt bordet.

21 av de 24 pensionärerna är damer, det blir ju ofta så i den här åldern. Hade vi kommit på besök en kväll är det inte omöjligt att vi hamnat mitt i en fest. Vid alla stora högtider ordnas en sådan.

– Då beställer vi mat och dricker lite vin, berättar Signe Jordman.

– Och kanske en skvätt whisky, inflikar Mildred Bayerl på andra sidan bordet.

– Ja, har folk varit nykterister innan, så är de det inte när de kommer hit, säger Signe och skrattar.

Gym, bastu och relaxavdelning finns det också på Malfors seniorboende. Tvättmaskin och torktumlare i varje lägenhet men också en gemensam tvättstuga med mangel – i den här generationen är det många som vill sova på manglade lakan.

Jag frågar dem jag träffar om det inte finns något som är dåligt med att bo så här – men nej. Allt är toppen, försäkrar de, och jag tror dem. Så här vill jag nog själv bo när jag blir gammal, tänker jag.

Och det är det många som vill. Malfors Senio Center har funnits i två och ett halvt år, men fortfarande ringer det folk varje dag till Åsa Cardell och vill ha en lägenhet.

– De får ställa sig i kö.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!