Det som var tänkt att vara en nystart, förvandlades till en dag i sorg och saknad.
– Här är tyst, eleverna är sorgsna, håller om varandra och har svårt att förstå vad som har hänt, säger Lars Rejdnell, barn- och ungdomschef, Linköpings kommun.
De möttes på olika sätt. De små barnen gick till sina klassrum och sina lärare, där skolan förstärkte med ytterligare minst en personal. I högstadiet hölls gemensam samling för sjuan, åttan och nian. Där pratade prästen och rektorn om minnen av pojken som inte längre finns ibland dem. Sedan fortsatte morgonen med ytterligare en minnesstund för åttorna.
– Det var i den årskursen som den avlidne eleven gick samt den elev som utsattes för våldsbrott och överlevde.
– Ungdomarna behöver lite mer tid med sina lärare och för sig själva, säger Lars Rejdnell.
Birgitta Dahlgren, skolområdeschef, var på plats under samlingen.
– Det var knäpptyst. Prästen Birgitta Ohlinder pratade om att man ska tillåtas att sörja och tillåtas att gråta. Men man måste också tänka på den bortgångne pojken och att han var väldigt levnadsglad, säger Birgitta Dahlgren.
Hon säger att eleverna hade många frågor, som "hur kunde det hända?" De hade också många frågor till ungdomspolisen som var på plats av mer utredningsteknisk karaktär, "vad gör polisen?", "vad händer nu?"
Förutom polisen hade man även förstärkning i form av psykologer, kuratorer och experter på samtalstöd på skolan. Två socialsekreterare fanns också tillgängliga för att prata med vuxna.
Vuxna vandrade runt med de unga på brottsplatsen för att tända ljus och stödpersoner finns på plats i Ljungsbroskolan under resten av veckan.
– Många gånger är det bara att finnas till som vuxen och hålla om, säger Birgitta Dahlgren.