Täta, i det närmaste ogenomträngliga barrskogar bildar fond i de här teckningarna. Det som existerar innanför skogsbrynen, utgör en värld som är undandragen insyn. Kanske inte konstnären heller vet vad som utspelas där. Men det kan vara så att han måste dit en gång, låta sig välkomnas av det obekanta, outgrundliga.

Olika djur väntar eller vakar på den tuviga marken framför skogsridåerna. Det är bland annat kråkfåglar, vilkas fysionomier har förvandlats till ett slags evighetssymboler. Detta trots att fjäderskruden består av träspånor. En häst, uppbyggd som av takspån, ger samma oförstörbara och stoiska intryck. Tillsammans med andra djur, som uppträder i liknande draperingar, framstår de som intensivt betydelsefulla i sammanhanget.

I "Överfart" sitter en nalle i en barnsits på pakethållaren till en cykel, lutad mot en krakstör. Cyklisten, som inte syns i bilden, förväntas beträda en brokonstruktion som dras av två trossar. Brons långsamma färd ska gå över en mosse, rakt mot en torrgran som stramar upp sig i ett skogsbryn. Även en torr gran kan ha en uppgift. Den pekar mot en ljus dalsänka i det mörka, fjärran bergsmassivet.

De fem stora teckningar som visas, innehåller alla antydningar och lätt mystifierande inslag. Men det finns ingenting av kompromiss eller ytlighet i vare sig förfärdigandet eller på det idémässiga planet. Krister Johansson har utfört sina teckningar med känsla och tålamod.