Den vanliga sommarlovsglädjen ville inte infinna sig på skolavslutningen i Malexander i går. Sorgen över att skolan nu stänger för gott var påtaglig.
Det är en underbar försommardag i Malexander, som gjord för en skolavslutning med finklädda barn, björkar och vajande flaggor. Ändå vilar det ett mörkt moln över årets skolavslutning, för ingen kan undgå att tänka på att det är avslutning för sista gången på Malexanders skola.
För Eivy Hermansson, som har jobbat som lärare på skolan i 34 år, blir det känslosamt när barnen lämnat klassrummet.
-- Det är en sorgens dag, säger han efter att ha torkat tårarna.
Hon känner sig både förbannad, besviken och sur över att deras kamp för att få behålla skolan inte fått något gensvar hos politikerna.
Planerna som finns på att starta en friskola i Malexander tror hon kommer att gå i stöpet.
-- I och med att folk flyttar härifrån så tror jag inte att det blir något, säger hon.
Uppgifterna varierar, men mellan fem och sju hushåll kommer att flytta från byn på grund av att skolan läggs ner. Två eller tre elever har valt att gå i Ulrika skola utanför kommunen, några har valt Åsbo skola och en Stenbockskolan. En av eleverna ska börja sjuan på samma skola.
Eivy Hermansson ska till hösten börja jobba i en specialklass på Stenbockskolan.
-- Jag är inte orolig för egen del och det ordnar sig för barnen också. Men jag är arg för att politikerna inte lyssnar på oss.
En av dem som valt att flytta från Malexander är Staffan Hermansson med familj. De har bott i byn sen 1990 men väljer nu att flytta till Tranås.
-- Min fru jobbar där och min äldsta dotter går på gymnasiet. Eftersom skolan inte finns kvar här är det lika bra att flytta.
-- Inte är det roligt, jag har legat vaken många nätter den här våren på grund av det här. Det är obehagligt, säger han.
Utanför skolbyggnaden vimlar barn, föräldrar och syskon i en salig röra. På ytan är det som en vanlig skolavslutning och det är så barnen ville ha det.
-- De fick bestämma och de ville gå till kyrkan och sen blir det kaffe och tårta i församlingshuset, säger Eivy Hermansson.
Med en fana i täten paraderar barnen genom samhället där det doftar av syren och fåglarna kvittrar. Barnen är de som bäst lyckas med att förtränga den sorgliga stämningen. Men i bakhuvudet finns ändå att skolan läggs ner och kompisarna skingras.
-- Det är tråkigt och lite kul, säger Helfrid Wiman.
Monica Hultgren är en av dem som kämpat hårdast för att skolan skulle överleva och för henne känns dagen tung.
-- Det är en stor sorg och det är svårt att låta bli att gråta. Men man måste ju hålla masken för barnens skull, säger hon.
Hon ser beslutet om att lägga ner skolan som dödsstöten för samhället. Nu flyttar barnfamiljerna från bygden och kvar blir medelålders och äldre.
-- Politikerna vill inte att vi ska bo här med barn. Men vi gjorde i alla fall vad vi kunde.
Barn- och utbildningsnämnden har begärt extra pengar för att fortsätta för-skoleverksamheten på orten, men Monica Hultgren tror inte ens att det blir någon sådan.
-- Jag tror inte det finns några barn kvar.