En landsbygd utan bönder är inte precis vad LRF önskar sig av framtiden. Men det är risken med den nya jordbrukspolitiken, anser förbundet.
-- Vi befarar att bonden kan se det som lönsammare att dra ner på verksamheten och i stället försöker leva på bidragen, säger Lars-Erik Lundkvist, LRF:s jordbrukspolitiska chef och den som drar upp riktlinjerna i remissvaret till jordbruksdepartementet.
EU:s jordbrukspolitik klubbades 2000 och skulle ligga fast till 2006. Men jordbruket ensamt tar nästan halva EU:s totalbudget och med nya stora jordbruksländer som Polen på väg in i unionen höjdes röster på en halvtidsöversyn nu år 2003.
Grundtanken var att anpassa jordbruket mer till marknadskrav och efterfrågan för att både minska på överskott som smörberg och mjölksjöar och på sikt få ner budgeten.
Men förslaget att bönder skulle få stöd utan produktionskrav, så kallad frikoppling, kom som en överraskning.
-- Vi är inte främmande för reformer men hur de direkta stöden hanteras är väldigt viktigt för det framtida jordbruket. Vi tror inte på frikopplingen eftersom den snarare tenderar att stötta gårdagens produktion, säger Lundkvist.
Den åsikten grundar han på att bidragsbeloppen ska baseras på den produktion bonden hade under åren 2000-2002.
-- Den som satsar i år eller under 2004-2005 får då i praktiken inget stöd för sin utökning. Systemet måste arbetas om så att även framtida producenter ser just en framtid, säger Lundkvist.
Att det går att hitta en alternativ modell till EU-förslaget är han övertygad om och pekar på diskussioner som förts i Tyskland om generella bidrag per hektar mark som odlas eller betas.
-- Stöden skulle då betalas ut oavsett om du är markens historiska eller framtida brukare. Köper du eller arrenderar mer mark så följer det automatiskt med ett fast stödbelopp per hektar, säger Lundkvist.
Den 17 mars diskuteras förslaget av EU:s jordbruksministrar i Bryssel. Innan Greklands EU-ordförandeskap går ut vid halvårsskiftet måste förslaget klubbas för att kunna träda i kraft den 1 januari 2004.