Stockholms stad och SL har tagit fram en plan på sex nya spårvägslinjer i Storstockholm. Göteborg har under 2000-talet byggt ut sitt spårvägssystem och Norrköping invigde senast i höstas en ny spårvägsetapp.
Lund har långt gångna planer på spårvagnstrafik och Malmö har planer i samma riktning. Även politiker och trafikplanerare i Helsingborg, Linköping, Jönköping och Örebro umgås med tankar på spårvagnstrafik.
Varnar för kostnadSpårvagnar har stor kapacitet, är miljövänliga, kostnadseffektiva och skapar god stadsmiljö, hävdar Jens Forsmark, samordnare i intresseorganisationen Spårvagnsstäderna.
- En spårväg vittnar om en stabil, högkvalitativ och långsiktig persontrafik. Den bidrar till stadens identitet, säger han.
Marcus Horning, projektchef i organisationen Spårvagnar i Skåne (Spis), är inne på samma linje.
- En spårväg är i högsta grad synlig. Byggherrarna vet att här passerar en strid ström människor. Det lockar fram bostäder, kontor och handel i en levande stadsmiljö, säger han.
Men flera trafikforskare gör tummen ned.
- Att bygga spårvägar i innerstäderna är bortkastade pengar. Enbart att flytta alla ledningar och rör i gatorna är fruktansvärt dyrt, understryker Anna Wersäll, trafikexpert hos Stockholms handelskammare.
Wersäll hävdar att en spårväg kostar 600-700 miljoner kronor per kilometer.
- I Helsingfors bygger man tunnelbana med avsevärt större kapacitet för 500 miljoner kronor per kilometer, säger hon.
Gratis taxi?Enligt Wersäll går också utvecklingen snabbt mot hybridbussar och bussar som drivs med induktionsteknik.
En annan kritiker är Maria Börjesson, trafikforskare på KTH.
- Spårvägsplanerna i Storstockholm kostar 40 miljarder kronor. För en bråkdel av den summan kan man skapa ett heltäckande stomnät av bussfiler med anpassade trafikljus, säger hon.
Göran Tegnér, trafikkonsult på analysföretaget WSP, är mer drastisk:
"SL kan lika gärna bjuda de nya resenärerna på en taxiresa på 15 kilometer varje dag under 40 år", skrev han när spårvagnsdebatten blossade upp i DN Debatt i höstas.