Strutsuppfödarna blir allt färre. För tio år sedan marknadsfördes struts-kött hårt som ett alternativ till oxfilén, priset är ungefär det samma. Men under senare år har struts-producenterna inte gjort så mycket väsen av sig.
Svenska strutsförening-ens ordförande Gunnar Sahlin i Borlänge säger att det i dag bara är omkring 80 som sysslar med strutsar. Av dem är tre av fyra hobbyfarmare.
Länsveterinär Björn Dahlén i Kronobergs län säger till Sveriges Radio Kronoberg att det skett en självsanering i branschen.
-- Det var många som trodde de skulle tjäna pengar, men nu finns bara några seriösa uppfödare kvar.
Gunnar Sahlin tror att många har tröttnat på de långhalsade fåglarna på grund av den ökade byråkratin och svårigheterna att hitta ett slakteri som är godkänt för strutsslakt.
I dag finns bara tre sådana, i Bassholma utanför Ängelholm, i Jönåker i Södermanland och så Sahlins egen anläggning i Borlänge. Lika många strutsarter finns det i de svenska hägnen: sydafrikansk, Zimbabweblå och röd Botswana.
-- Folk som får struts rätt tillagad är jättenöjda, säger Sahlin.
Strutskött som ligger anonymt i köttdiskarna säljer dock dåligt. Folk är osäkra på hur köttet skall tillagas och tar en oxfilé i stället.
-- Det är ett problem att uppfödarna måste sälja sitt kött direkt till affärer och konsumenter, säger Sahlin. De godkända slakterierna tar bara emot legoslakt. De tar inte hand om köttet.
Själv har han försökt få strutsarna lönsamma genom att visa upp dem och dessutom ha en liten gårdsförsäljning och caféverksamhet på sommaren.
Strutsen kommer från varmare klimat i Afrika, men klarar lätt en svensk fimbulvinter.
-- De behöver en hall att gå in i på vintern, men den behöver bara ha tre väggar. Så fåglarna klarar vintertemperaturen bra. De skall ha varmt vatten att dricka, det är allt, säger Gunnar Sahlin.
Naturbruksgymnasiet i Östra Ljungby planerade att starta strutsskola häromåret, men det blev inte av. Intresset var för klent. Färre än tio elever anmälde sitt intresse.