Av de som har bostad hade en femtedel förlorat den när det var dags att lämna LVM-hemmet, visar forskning som gjorts vid Socialhögskolan i Lund.
Forskarna studerade alla personer som tvångsomhändertogs i Malmö, Lund och Helsingborg under 2000, totalt 52 personer, och jämförde boendesituationen före och efter vården på LVM-hem.
-- Ett ordnat boende är en grundförutsättning för ett drogfritt liv, men vår studie tyder på att boendet är en försummad faktor i rehabiliteringen, säger Anna Angelin, doktorand vid Socialhögskolan och en av forskarna bakom rapporten.
Anna Angelin konstaterar att det skett en negativ attitydförändring på bostadsmarknaden när det gäller bostadssökande med problem. Och de kommunala bostadsbolagen är mest negativa.
Bostadsbolag i de tre kommunerna fick ta ställning till ett fiktivt fall som handlade om Anders, en 39-årig alkoholmissbrukare. Trettio bostadsbolag fick svara på frågan om de kunde erbjuda en bostad åt Anders. En fjärdedel svarade kanske. Var tredje svarade nej med motiveringen att de inte hade några lediga lägenheter och lika många svarade att Anders var "fel" sorts människa. De tre kommunala bolagen svarade alla nej.
Gunnar Hansevi är chef för LVM-hemmet Hessleby i småländska Mariannelund. Han tycker att tvångsvården i dag används mer som avgiftning än som riktig vård. Kommunerna borde satsa mer på eftervården så att patienterna inte åker in och ut från tvångsvård.
Det är inte bara inom bostadsmarknaden som Anna Angelin ser en attitydförändring. Även inom socialtjänsten har attityderna förändrats. På 60- och 70-talen var en bostad en rättighet även för en missbrukare.
-- Så är det inte i dag.
Resultaten av undersökningen är sådana att forskarna nu söker om pengar för att göra en landsomfattande undersökning.
Tidigare i år anslog regeringen 30 miljoner kronor till projekt mot hemlöshet under åren 2002--2004. Enligt en uppskattning finns det i dag cirka 10 000 hemlösa i Sverige. Av dem bor omkring 1 000 "på gatan".