I tisdags landade ett specialinrett flygplan i Oslo med en ebolasmittad norsk hjälparbetare ombord. Dramatiska bilder på när motorcykelpoliser eskorterade ambulansen från flygplatsen till Oslo universitetssjukhus kablades ut över världen.
Liknande scener kan mycket väl komma att utspela sig i Linköping inom en snar framtid. Här finns landets främsta ebolaklinik på Universitetssjukhuset och här finns även landets enda högisoleringsambulans – specialutrustad för att kunna transportera smittade patienter på ett sätt som är säkert för vårdpersonalen.
På onsdagen fick Corren möjlighet att följa en högaktuell övning på Malmens flygfält. En av försvarets Herculesplan från F7 i Såtenäs stod uppställd på plattan. Det enorma transportflygplanet var lastad med ambulansen som ska användas om någon svensk blir smittad med ebola. Ambulansen får med knapp marginal plats inne i flygplanskroppen. Dessutom ska en sluss, där personalen kan ta av och på sig de livsviktiga skyddsdräkterna, få plats.
Det blir snart uppenbart att det inte råder någon brist på motivation bland vårdpersonalen:
– Det är klart att vi måste hjälpa till att ta hem svenskar som smittas med ebola, säger Katarina Solnevik, som är intensivvårdssjuksköterska på US.
Om någon svensk smittas med ebola i Västafrika kommer en stor grupp från US, Falck ambulans och försvarsmakten att sättas i arbete. Totalt kommer sex sjuksköterskor och läkare från intensivvårdsavdelningen, fyra ambulanssjuksköterskor och ambulanssjukvårdare samt sex personer i flygbesättningen att finnas med på planet.
Arbetet är så krävande att den läkare och sjuksköterska som finns vid patientens sida inne i ambulansen bara kan arbeta två timmar i taget. Flygresan från Västafrika till Linköping beräknas ta 22 timmar med mellanlandningar.
– Vi har tränat i dräkterna och man blir väldigt varm. Man måste vara hyfsat utvilad när man arbetar i ambulansen så att man inte börjar tumma på säkerheten, säger Carina Jonsson, intensivvårdssjuksköterska.
De senaste dagarnas händelseutveckling, med den smittade norska hjälparbetaren och den spanska sköterskan som smittades när hon vårdade två missionärer i Madrid, har gjort det påtagligt att det personalen i Linköping har övat på i tio år mycket väl kan bli verklighet – och det när som helst. På kort varsel måste personalen från Linköping vara beredd att ge sig i väg.
– Det är klart att man börjar fundera när man hör om sköterskan i Spanien. Man undrar vad de använde för skyddsutrustning. Men vi känner att vi kan lita på vår utrustning och på våra rutiner. Det svåra är att förklara för anhöriga att de inte behöver vara oroliga, säger Anna Eriksson, som även hon arbetar som intensivvårdssjuksköterska.
Ambulanssjukvårdaren Mats Ekberg har valt att anmäla sig frivilligt. Han säger att han inte kommer att tveka en sekund om det blir allvar.
– Det man övat på länge vill man gärna göra i ett skarpt läge. Jag känner mig redo.