Genom dörröppningen till den lilla verkstaden skymtar en person med en grön pensel i högsta hugg. Målarfärgångorna slår emot mig.
- Va, vi vädrar ju, säger Claes Eriksson som är den som målar grönt därinne.
Knallgrönt, närmare bestämt.
Claes och sonen Magnus driver företaget som heter E4U, Eriksson för dig, om man tyder ut det lite finurligt på engelska, Miljösanering AB.
I tio år hade de företaget i Uppsala eftersom det är där som kunden, AGA gas, har sitt stora lager.
Nu har de flyttat hem till Linköping igen, bosatt sig i verkstaden vid järnvägsspåren i Malmslätt och AGA skickar sina gastuber hit istället.
Knallgrön färg ska målas på vissa tuber för att ange vilken gas som finns inuti, andra som används av sjukvården ska målas vita.
Tuberna blästras och sätts fast i en svarvliknande maskin så att färgen på överdelen kan målas dit för hand.
Varje år målar Claes och Magnus om runt 30 000 gastuber. AGA själv renoverar runt 150 000.
- En vanlig tub behöver målas om kanske vart tionde år, säger Claes och då förstår man hur många tuber som finns i omlopp.
Far och son kom in i branschen mycket av en slump men arbetar bra tillsammans.
- Jag tror vi håller sams förvånansvärt bra, säger Magnus.
I Malmslätt finns, förutom flyget och de stora företagen som Aerotech Telub, Försvarets materialverk och Saab, även några mindre företag som Erikssons.
Annars består Malmslätt mest av villor. Av de totalt 2 134 bostäder som hyser Malmslätts nästan 5 500 invånare, är 77 procent villor.
De äldsta är från sekelskiftet. Men de flesta byggdes efter 1960. Som den tegelvilla på Fårbogsvägen där Astrid Högne bor. Den byggdes 1979 då Astrid och maken flyttade in från Norrköping.
- Då fanns grannens hus, som är byggt på tjugotalet, men inte de här, visar Astrid mot de omkringliggande villorna.
Nu kämpar hon i höstsolen med att gräva upp sitt grönsaksland som infiltrerats av rötterna från björken intill.
I tretimmarspass kör hon bort jorden och skyfflar den under växter i övriga trädgården. Ny jord ska läggas på när sonen hjälpt henne att fräsa upp landet.
- Tolv kubik behöver jag. Ett lastbilsflak, säger Astrid.
Medan vi pratar fylls luften av flygplansdån. Inget ovanligt i Malmslätt. Men ljudet stör inte Astrid Högne - hon gillar ju det.
- Jag har jobbat på Saab. Så jag är flygfrälst, förklarar hon.
På andra sidan Malmslätt vid Hellgrenshagen drar Håkan Jonsson en ed. Han har för tredje gången tvingats hoppa av sin minitraktor med lövuppsamlare för att fixa hjulen som hoppar av.
- Hoppas det fina vädret håller i sig, säger Håkan som har en del löv att få upp innan regnet kommer.
I januari tar han över som vaktmästare här då nuvarande går i pension. Ett heltidsjobb väntar med klippning av planer, skötsel av mark och underhåll av löp- och skidspåren.
På onsdagar blir utkanten av Malmslätt rastställe för skolbusschauffören Göran Ahlsén. Han kör skolbarn till och från Rappestad och Västerlösa och just på onsdagar får han lite tid till lång rast utmed vägen som leder in till Malmslätt västerifrån.
- Så jag har hunnit tvätta alla fönster invändigt nu, konstaterar Göran, som gillar sina skolungar. De är snälla i bussen och vet var de ska av och på.
- Nu har jag kört här en månad så vi har börjat lära känna varann, säger han.
En annan bekantskap av mer känslosam art möter vi på stallbacken vid Örberga. Sofie Arnow-Grund leder islandshästen Máni, sex år, mot den långa färgsprakande allén för en höstpromenad.
Sofie jobbar på Örberga men Máni är hennes häst sedan han kom hit från Island i julas. Två gånger hade Sofie suttit på honom när hon köpte honom.
- Kärleken var ögonblicklig, säger hon.
Inte förrän senare insåg Sofie att den som ridit in Máni gjort det totalt fel.
- Så nu har vi fått börja om, konstaterar hon.
Men det borde inte bli några problem. Sofie har ridit sedan hon var tre.