Ett nytt liv, det är ofattbart stort. Vilken religion man än tillhör, eller om man inte tror på någon gud alls, kommer man inte ifrån att det är en fantastisk tilldragelse, ja som ett under, när en ny liten människa kommer till världen.
Att få barn är att komma meningen med livet lite grann på spåret. Ja, så starkt kan man uppleva det. Kan vi låta bli att uppmärksamma en sådan händelse?
Nej, allt talar för att vi vill stadfästa den lyckliga tilldragelsen, kanske inte som kronprinsessan Estelles föräldrar med 400 gäster och med hela svenska folket, och lite till, genom direktsändning, men tillsammans med släkt och vänner.
Djup tacksamhet
Med ordet tacksamhet sammanfattar etnologen Barbro Blehr den känsla vi vill ge uttryck för när vi döper vårt barn. Vi har också ett behov av att presentera barnet för våra nära och att låta dem ta emot barnet i sin krets även om inte fler än hälften gör det i kyrkan längre.
Barbro Blehr är professor i etnologi vid Stockholms universitet. Hon har intresserat sig för sekularisering (religionens minskande betydelse) av samhället och ritualer i sin forskning och det är därför jag vänder mig till henne för att resonera om vad som hänt med dopet under det senaste decenniet där antalet barn som döps i kyrkan minskat från 70 till 50 procent.
Har vi ersatt dopet i kyrkan med något annat?
Ja, det tror hon.
Många alternativ
På nätet finns alternativ till det kyrkliga dopet beskrivna på hemsidor som ger tips och råd till föräldrar inför dopet. Det finns namngivningsceremonier, barnvälkomnanden och det finns kommuner som erbjuder borgerlig namngivning. Även om vi inte är kristna, eller av något annat skäl väljer att inte döpa vårt barn i kyrkan, vill vi hålla fast vid ritualen.
- När man fått ett barn och det har överlevt så pockar det på att ge uttryck för sin tacksamhet och man vill presentera det för sina nära. I dag, när vi bor utspridda över landet och inte längre självklart bildar famlj på hem-orten, är det kanske till och med första gången som mammans och pappans släkt träffas. Ceremonin får därmed en annan viktig betydelse.
Dopet är kristet
Svenska kyrkans dopordning är självklart mycket tydlig med vad dopets syfte är, barnet döps in i församlingen och till en kristen tro. Barbro Blehr tror inte att alla som väljer att hålla dop i kyrkan bryr sig så mycket om den teologiska förklaringen.
- Jag tror i själva verket att väldigt få föräldrar tänker på den religiösa innebörden. Jag är övertygad om att många bara vill ha en ritual och att det kristna budskapet är av underordnad betydelse. Jag tror att prästerna är medvetna om det, säger Barbro Blehr.
Om föräldrarna skulle ta den kristna ritualen på orden, kanske också en del av de 50 procent som vänder sig till kyrkan skulle dra öronen åt sig.
Arvssynd
Barbro Blehr berättar att det just nu förs en debatt inom kyrkan om hur dopordningen kan moderniseras. I skottgluggen står främst Befrielsebönen. En vers i bönen handlar om att barnet ska befrias från mörkrets makter.
"Gud, du som ensam räddar från allt ont,
befria (barnets namn) från mörkrets makt,
skriv barnets namn i Livets bok
och bevara honom/henne i ditt ljus,
nu och alltid."
Bönen anspelar på arvssynden och det finns både föräldrar och präster som tycker att det är en motbjudande tanke att ett barn bär på en arvssynd. Barn som är så rena och oskyldiga.
Det är en teologiskt laddad fråga att göra om dopet. Det finns präster som tycker sig kunna förklara innebörden i bönen på ett logiskt sätt.
För Svenska kyrkan är det kanske inte en fråga om överlevnad att anpassa sig till den moderna människans sätt att tänka.
- En församling finns så länge det finns tre medlemmar, påpekar Barbro Blehr.
Men faktum är att det inte bara är antalet dop som minskar. Kyrkan tappar medlemmar i samma takt.
Behöver inte förstå
Det finns därför en rörelse inom kyrkan, berättar Barbro Blehr, som ifrågasätter om man egentligen behöver förstå den teologiska terminologin till fullo för att komma till kyrkan.
Det kan tyckas vara ett sätt att komma runt kärnfrågan.
Barbro Blehr tycker inte att man behöver se det så cyniskt.
- Många står närmare kyrkan än vad de tror, vart vänder man sig till exempel för en begravning? Och begraver man i kyrkan för hoppet om ett evigt liv eller gör man en manifestation över den människa som har dött? Hur uttalat kristen måste man vara för att tillhöra kyrkan?
Det finns fler och fler som vill sätta ribban lägre för vad som krävs för att tillhöra kyrkan.
Behovet av ritualer
Och mycket har redan hänt.
Sakta men säkert anpassar sig den svenska kyrkan till det moderna samhället menar Barbro Blehr, men många som inte satt sin fot i en kyrka på många år bygger sitt ställningstagande på hur det såg ut då de senast var där.
Istället väljer svenskarna allt oftare bort kyrkan, men behovet av ritualer består. Utan att kunna luta sig mot statistik bedömer hon att vi har lika många tillfällen till ritualer och ceremonier som vi hade förr.
Den moderna människan är individualist. Därför vill fler och fler att ritualen kretsar kring personen och inte religionen. Var och en vill ha sin unika högtid.
- Förr, upplever vi, var allt så rätlinjigt, man visste när och hur man skulle ha en ceremoni. I dag vill alla att just deras ritual ska vara väldigt speciell, inte som alla andras.
Traditionens makt
Men det är svårt att tänka utanför de traditionella ramarna. Trots att det finns många alternativ till kyrkligt dop, följer de i stort invanda mönster.
Humanisterna, till exempel, föreslår barnvälkomnande för dem som inte är religiösa.
Humanisterna tar avstånd från religiösa läror och bejakar istället de mänskliga rättigheterna rakt upp och ned.
Ett barnvälkomnande, skriver de på sin hemsida, kan genomföras helt enligt föräldrarnas önskan och med en samordnare som kan vara vem som helst, för den som så önskar, kan en av organisationens egna officianter anlitas.
Som inspiration till icke-religiösa ceremoniers genomförande, har Humanisterna gett ut en Högtidsbok
- Ritualerna som beskrivs i den är lite stöpta i samma form som de religiösa, säger Barbro Blehr.
Likadant är det med namngivningsceremonier som föreslås på hemsidor om dop på nätet.
Och under en borgerlig namngivning, som allt fler kommuner erbjuder, hälsas bebisen välkommen som samhällsmedborgare istället för som församlingsmedlem.