Det råder full aktivitet i den lilla röda stugan i byn Mathem utanför Mantorp. Belysning, smink, kaffeservering... det är mycket att hålla koll för produktionsassistenten Johanna Skytt, som tagit en liten paus i studierna på amerikanska universitetet UCLA för att kunna jobba på inspelningen.
– Jag pluggar film i Los Angeles och skulle ändå hem över julen. Jag såg att Kennet sökte personal och nu är jag här, säger hon med ett leende.
Dramat kretsar kring mobbning. I centrum står Bobby, en tillbakadragen kille som har det svårt i skolan. Rollen spelas av den 11-åriga Rimforsabon Ludwig Hertzman Linde.
– Mitt riktiga jag är ganska piggt. Jag är lite busig, medan Bobby är tyst och lugn. Han säger inte så mycket, berättar Ludwig.
Flera rutinerade skådespelare syns i rollistan. Lanna Olsson som både stått på Dramatenscenen och haft huvudrollen i skräckfilmen "Sensoria". Nu spelar hon Bobbys ensamstående mamma Linda, som blir blixtförälskad och flyttar ihop med Jerry. Han visar sig snart vara någon helt annan bakom fasaden, något som får konsekvenser för både mor och son.
– Hon blir våldsamt förälskad. Direkt. Det gör att hon inte riktigt ser hela honom, säger Lanna Olsson.
Sambon görs av Magnus Erenius, som har rest ner från Stockholm för att filma sina scener.
– Jag spelar dockteater på Marionetteatern i vanliga fall. Det var ett stort steg att gå från det till den elaka, brutala Jerry, säger han och ler.
Men få skurkar är rakt igenom onda. Det gäller att hitta sin karaktärs motivation som skådespelare.
– Han har kanske, troligtvis, haft en vuxen som har tryckt ner honom en gång i tiden, säger Magnus Erenius.
En rad lokala företag och aktörer stöttar inspelningen på olika sätt. Och till en av de mest dramatiska scenerna blir det både polis- och ambulanspådrag, berättar regissören.
Efter inspelningen kommer en trailer att klippas ihop för att skickas till distributörer. Förhoppningen är att filmen ska kunna användas i antimobbningssyfte – och kanske visas på skolor i framtiden.
– Att någon retas kanske inte ser så farligt ut på håll, men för den som blir utsatt kan det sätta spår. I förlängningen kan det faktiskt leda till att man inte vill leva längre, säger Kennet Strannerklint.