– En del tycker nog att det vi håller på med är fånigt, säger Lizette Lindberg som även håller på med bollsporter.
Lajv är ett slags levande rollspel där deltagarna försöker åskådliggöra en påhittad person i delvis improviserade intriger som spelas ute i skogen. Lajv hade sin storhetstid på 90-talet men har sedan tappat i intresse för att nu de senaste tre åren fått en slags renässans.
– För två år sedan var det några elever som började prata om det. ”Vad är lajv? Hur går det till? Hur gör man?” berättar Markus Malkén som är fritidsledare på Vifolkaskolan i Mantorp.
Han höll själv på och lajvade på 90-talet, så han satte ihop en liten grupp med fem ungdomar som började läsa om fenomenet, tillverka kläder och rekvisita och så småningom anmäla sig till ett lajv-arrangemang i Småland. Några vana lajvare från Skänninge hjälpte till med tips om vilka arrangemang man skulle välja att anmäla sig till. Första resan gick till Skillingaryd.
– De var försiktiga i början. Men när vi kom hem var de överlyckliga, berättar Markus.
Från de fem i starten har gruppen växt. Som flest har de varit 14. På de fjärde lajvet som de deltog på i höstas åkte 12 ungdomar och tre ledare från Mantorp.
– Visst var det lite pinsamt först. Men man växer in i det, tycker Christoffer Karlsson.
– Det tar tid att komma in i spelet, menar Simon Hult, en av dem som varit med från början.
– Maskeringen hjälper. Man tror nog att andra tänker på hur man ser ut, tycker Andrea Gyldenkaerne.
De bubblar av minnen från Katrineholm i oktober. Efter resan satte de ihop en utställning som just nu visas på Mjölby bibliotek. Där kan man se bilder på alver, soldater och olika väsen – goda såväl som onda – som strider om makten i de sörmländska skogarna. Ungdomarna berättar där också hur lajvet går till. Flera arrangemang återkommer varje år och fortsätter där de slutade året innan.
Ett av de största lajven är Eleria i Västerås som har spelats i över femton år, och har haft upp emot 1 800 deltagare. Där kan det vara svårt att komma in som nybörjare, menar Markus.
Varje lajv har en grundhistoria. Arrangören utarbetar grundintrigen och vilka sorters raser som ska ingå. Alla grupper av deltagare får skicka sin grupps bakgrund, vilka karaktärer och raser som ingår där. Utifrån delarna sätter arrangören ihop en helhet. Uppdrag delas ut. Med samarbete ska vissa saker utföras, en skatt ska letas upp, en port ska öppnas, olika uppdrag ska utföras. En grupp kan ha något som andra vill åt.
– Vi trodde att det skulle vara mycket mer strid. Att man skulle slåss hela tiden, säger Petra Gyldenkaerne.
När man varit på några lajv och börjar känna sig mer hemma och leva sig in i sin roll kommer de andra värdena fram. Det handlar inte bara om att springa i skogen och låtsas vara alv. Det är också ett slags lägerliv.
– Man märker hur ungarna växer. De lär sig massor, om sig själv och om andra. Hur man fungerar i grupp, att bo i tält, diska ute i det fria, menar Markus Malkén och tycker att ungdomarna kommer hem rikare på erfarenheter.
Vad är det som är bra med lajv?
– Det bästa är gemenskapen.
– Man kommer bort från den vanliga vardagen.
– Det är upplevelsen, spänningen, adrenalinet.
– Det är mysigt att sitta och äta vid lägerelden.
Många kommentarer runt bordet i på Gårn’ där gänget träffas varje onsdag. På vintern är det förstås lågsäsong för lajvande. Då handlar det om att se över utrustning och kläder, sy och bygga och planera inför nästa säsong. Och introducera de nya.
Ryktet om den äventyrliga gruppen sprider sig på skolan.