"Hästarna är det bästa. Jag älskar att umgås med hästar. Sedan att jag tycker att det är kul med adrenalin. Det är en adrenalinkick varje gång man åker ut till ett lopp", svarar Johanna Lind på frågan om vad som är bäst med trav.
Johanna Lind blev intresserad av trav redan som liten, och har sedan dess hunnit arbeta i travstall både här i Östergötland, bland annat hos Stefan P Pettersson, men även i Skåne och i Frankrike. Tiden i Frankrike resulterade i både nya lärdomar och nya kontakter.
– Man träffade människor som man kommer känna resten av livet. Jag älskar Sverige och att jobba här, men det känns som att det är en lite annan kultur där nere. Alla hjälper alla, oavsett om man är amatör eller proffs. Det känns som en ännu större sammanhållning.
När Johanna kom tillbaka från Frankrike började hon jobba hos Tobias J Gustafsson, unghästtränare på Mantorp hästsportarena. Tanken var att hon skulle jobba på timme och sedan studera till djursjukvårdare, men så blev det inte riktigt.
– Det blev heltid istället. Och mycket tävlingar. Så plugget blev åsidosatt. Det är bara en slump att jag hamnade hos just Tobbe, egentligen.
Sedan hon började hos Tobias har det bara varit unghästar på schemat, något Johanna tycker är roligt, eftersom det är spännande att se hur de utvecklas.
– Det är inte riktigt samma sak som att ha vuxna hästar. De är lite mer tokiga. Det är som att komma till dagis varje dag, säger Johanna med ett skratt.
Johanna förbereder Still Alive för att gå in i boxen. "Det är svårt att sätta ord på det, men man bara känner det. De har lite stjärnstatus, liksom. Den här är en sådan. Han tror att han är en stjärna själv", svarar Johanna Lind på frågan om hur man märker att en häst har det där lilla extra.
Johanna har precis lagt ett framgångsrikt kuskår bakom sig. Genom en av sina tidigare arbetsgivare har han fått köra lopp med flera fina hästar.
– Det är mycket tack vare Stefan P Pettersson och hans team. De har låtit mig köra väldigt fina hästar, så då blir det ju lite enklare.
Något av det största förra året var vinsten i landets största lopp för lärlingar: Guldklockan. Segern tillsammans med hästen Battuta Face, tränad av Markus B Svedberg, kändes fantastisk.
– Det är det största jag har varit med om. Jag har jobbat åt Markus, och fick förmånen att välja den hästen. Allt blev bara perfekt, hela loppet.
Johanna beskriver vinsten som en lättnad. Veckan innan loppet hade trav-Sverige nåtts av tråkiga besked. Profilen Ola Samuelsson, som Johanna också jobbat åt men som även var Markus svärfar, hade gått bort. Att få vinna ett lopp åt Markus i just den stunden betydde mycket.
– Det var det största resultatmässigt, men även känslomässigt. Även när jag slutade hos Ola hade vi kontakt. Han är en stor del i min karriär, han gav mig chanser att tävla.
Ultimate, en av hästarna Johanna har i träning vid sidan av jobbet.
Några av Johannas drömlopp är två klassiska lopp: kriteriet för treåringar och derbyt för fyraåringar. "Vinner man ett sådant lopp hamnar man i historieböckerna. Du får bara en chans med den hästen. Sedan kan det ta flera år innan man får en likadan", säger hon.
Tidigare i år presenterade Mantorp hästsportarena den nya satsningen Mantorpakademin, vilket beskrivs som en plantskola för mantorpkuskar och tränare i åldrarna 16 till 35 år. Här är Johanna en av deltagarna. En del i detta kommer vara möjligheten till mentorskap, vilket kan gynna många unga.
– Jag tycker att det är ett bra initiativ. Det gäller ju att behålla så många man kan inom sporten och ge dem den hjälp de behöver.
Något av det Johanna själv ser mest fram emot är de olika föreläsningar som ingår i satsningen.
– Bland annat om nyföretagande, det tror jag är nyttigt. För det är inte bara att starta upp ett företag. Så det tror jag kan vara till mycket hjälp.
Man har även startat en tävlingsserie i samband med satsningen. Johanna vann första loppet. Tanken är att den som vinner hela serien får ett resestipendium till USA, där travsporten är väldigt stor.
– Jag har velat åka dit, så det hade varit jättekul. Där är det också en annan kultur. Allt man kan lära sig tycker jag att man ska ta vara på. Man är aldrig fullärd.
Johanna tillsammans med hästen Iron Maid, som hon även äger en del i.
"Det känns ändå som att de har sett bredden i det och att man försöker hjälpa alla oavsett var de är", säger Johanna Lind om Mantorpakademin.
Prestationsångest och press inför lopp samt kritik från besvikna spelare är några av de utmaningar en kusk möter i sin vardag, men Johanna berättar även en annan utmaning.
– Det är mycket tuffare att vara tjej. Det har blivit bättre med åren, men när jag började var det mycket lättare om man hade varit kille. Killar får ju chansen oftare än vad en tjej får. Hade det varit en kille med mina resultat hade den nog varit mycket längre fram i karriären än vad jag är idag. Sedan har inte det rört mig i ryggen, men jag har ju sett det på många håll. Att tjejer har det tuffare, i den här branschen.
"Nu är tanken att jag ska försöka börja ha lite egna hästar som jag kan träna, och som kan börja tävla lite också", säger Johanna Lind. Nu kör hon unghästar åt sin chef fram till lunch, sedan ägnar hon sig åt de hästar hon hittills fått in i träning.
Johanna är inte säker på varför det är så här. Kanske är det en gammal vana att tjejer ska vara i stallet och pyssla med hästarna istället för att köra.
– Men sedan är det ju många som tycker att det är kul att en tjej kör. Stefan har ägare som har en häst som det bara är jag som har kört ända från när den kvalade, och de vill inte byta. Det är jag väldigt tacksam för, för det är en jättefin häst som varit med i fina lopp.
Någon som banat väg för kvinnor i branschen är kusken Jennifer Tillman, tror Johanna. För att det ska bli fler tjejer i sporten tror hon även att man bara måste våga.
– Vi kan lyckas lika bra som killarna. Jag tror att det är en sådan där machogrej som varit inom den här sporten.
Johanna Lind tror att Mantorpakademin kan hjälpa många yngre. "Alla kan träna en häst, men det ska ju bli bra också. Om man kan få lite guidning på vägen tror jag att det är bra. Och att fånga upp de här yngre som kanske inte riktigt vet vad de ska göra eller så", säger hon.
Fokus framöver kommer att ligga på att sakta men säkert starta upp en egen verksamhet.
– Det är väl det närmsta målet, att få i gång något eget. Nu har ju haft turen att få lite hästar vid sidan av jobbet av Stefan och en av hans ägare, men det är väl inget professionellt inom den närmsta tiden. Men om man kan ha det så där vid sidan av, om man kan få det att funka, så tycker jag att det är kul.
Hunden Nala är Johannas ständiga följeslagare.