Var man än vilar blicken så kan man upptäcka en ny tomte i Gun och Roland Whass hus.
De finns i alla olika material och storlekar. De sitter i blomkrukor, på bord, i hyllor och står på golvet. Alla rum har tomtar, men de flesta finns i vardagsrummet.
-- Jag sätter mig ofta här och bara tittar på dem, berättar Gun Whass med ett varmt leende.
Hon tycker mycket om sina tomtar. Alla är utvalda och individuella. Inte en enda tomte är lik någon annan. Och det är inte vilka tomtar som helst som faller Gun i smaken.
-- Nej, de ska vara söta, säger hon bestämt och så förklarar hon lite närmare.
-- De ska vara runda och glada i ansiktet. Inte som de här moderna tomtarna som är så smala.
Gun visar runt i vardagsrummet. Tomtarna har sina fasta platser som de behåller från år till år. Men tomtarna utomhus har fått flytta in på glasverandan som det går att låsa om.
Gun och hennes make Roland har nämligen haft problem med "tomtarnas befrielsearmé".
-- Det är några som kommer hit och tar tomtarna. Vi har hittat tomtarna alla gånger, men de har varit långt ute i skogen.
En av tomtarna som kidnappats är helgjuten.
-- Den väger runt 50 kilo, jag förstår inte hur de kunde släpa iväg med den, säger hon och tittar på tomten där han obekymrat står ute på verandan.
Den första advent varje år packas tomtarna upp. Den helgen tycker Gun är bättre än julafton.
-- Det är så roligt när man packar upp dem, och man känner igen dem.
Men hon tycker att det räcker att ha dem under julen. Runt den 20 januari plockas de ned igen.
-- Det är faktiskt lika skönt att packa ned dem då. Det blir ju så dammigt av dem.
I snart 30 år har Gun Whass samlat på tomtar. Men hon letar inte aktivt efter nya.
-- Nej, det gör jag inte. Men stöter jag på någon som jag tycker om kan jag inte låta bli att köpa.
Och nog är det många tomtar som tycks komma i hennes väg. I år har det till och med varit ett rekordår för Gun, hon har köpt 50 nya tomtar.
-- Så många har jag aldrig köpt under ett år tidigare. Jag säger varje år att jag ska sluta köpa tomtar, men det är ju så svårt att låta bli.