Oliwer sitter med vid köksbordet, pratar strunt och äter kex. Precis som vilken annan bäbis som helst. Att det skulle gå så bra var det ingen som visste efter olyckan i november.
Oliwer var med mamma Caroline Hallenfors, mormor Edda Andersson, och storasyster Towa på kyrkogården i Loftahammar när grenen olyckligt föll ner över barnvagnen.
Oliwer var då bara sju månader gammal. Efter flera timmars väntan, och slutligen operation, visste man fortfarande inte om Oliwer skulle få men av skadan.
I dag vet man mer. Enligt den ansvariga kirurgen skulle eventuella men med största sannolikhet ha visat sig nu.
- Han är som vilken unge som helst. Han blev ju sig själv redan på sjukhuset.
- Speciellt var det den dagen då Lowa kom på tisdagen. Vi hade ju varit där hela tiden men när Lowa kom så kunde Tony knappt hålla honom som han for omkring i famnen.
- Då tänkte vi att nu är Oliwer tillbaka. Det var roligt att se, berättar mamma Caroline.
Även om familjens synliga sår har läkt så finns det fortfarande saker att bearbeta.
Och även om Oliwer själv inte kommer ihåg något från olyckan så har minnena inte bleknat hos mamma Caroline Hallenfors.
Hon berättar om hur hon inte vill gå under träd med barnen, hellre tar bilen än går om det blåser och om de bilder som gör sig påminda om natten.
- Det är obeskrivligt hur ont det gör när det drabbar ens barn. Men man blir ju stärkt, säger Caroline Hallenfors.
Den mjuka hjälm som Oliwer haft för att skydda huvudet kommer han att få ha tills dess att han kan gå helt stadigt så att inte skadan riskerar att slitas upp.
Och med Oliwers utvecklingstakt så är hjälmen snart ett minne blott. Bara nio månader gammal har han så mycket som åtta tänder och kan redan gå själv. Under övervakning förstås.
Caroline medger att det känns lite nervöst nu när Oliwer börjar gå och, därmed, trillar ibland men att hon vet att det är ett måste.
- Oavsett om jag vågar eller inte så måste jag våga släppa på honom. Han måste få vara barn, säger hon.
Fotnot. Olyckan inträffade lördagen den 3 november 2007.