När nitton överdrivet matintresserade brudar och en stackars/lyckans karl drar iväg på matresa liknar det inget annat. Tro mig. Jag var nyss där.
I dagarna fem har vi sniffat oss igenom fisktråg, rosmarinbuskar, ostgrottor, citronlundar, ladugårdar, vinglas, slakteributiker och olivoljedunkar. Det har slörpats, analyserats och dissekerats in i minsta kapriskorn. Men framför allt har det ätits så det står härliga till.
Efter fem soldränkta välgödda dagar vid italienska Amalfikusten där apelsinträden doftar, akacian blommar ikapp med blåregnet och inte en tallrik står tom gör det ont att kraschlanda i ett regnblaskigt gråkallt Sverige i något som ska föreställa vår. Särskilt när kylskåpet är tomt.
Med ett anteckningsblock fyllt av språkförvirrade recept har jag därför ägnat mig åt att försöka återskapa några av resans absoluta höjdare som en form av strutsartad verklighetsflykt.
Vi har ju nu inte Kampaniens vidunderliga purfärska seglena buffelmozzarella att tillgå. Inte heller de vilda blad som kokerskan går ut och plockar på kullarna. Eller de sanslöst doftande, smakrika och vackra citroner som pryder varenda bergsskreva och plockas efter behov. Man trodde ju liksom att en citron är en citron. Men icke...
Det är bara att göra det bästa av situationen. Saker och ting har dock förändrats radikalt de senaste åren. Numera hittar vi trots allt mozzarella i varenda matbutik. Även om den är gjord av komjölk och har en kvalité som skulle få en Amalfibo att rodna av skam. Men den finns. (Fast se för guds skull upp för den där räliga avlånga plastvarianten!) Och buffelmozzarella hittar den som letar.
När jag inledde min livslånga kärleksrelation till Italien på 80-talet var det katastrofalt tungt att komma hem. Ingen mozzarella så långt ögat nådde. Ingen hade hört talas om pesto; det fanns inte ens färsk basilika, risottoris var bara att glömma och olivoljan kunde möjligen duga till flygbränsle.
När jag nu fick världens snällaste taxichaffis att bära upp min 28-kilos trunk (plus fotografens 21-kilosbest) för tre trappor visste han inte hur bra han hade det. Det fanns en tid när väskan var full med carnaroli-ris, toskansk olivolja, espressokaffe, sardeller på glasburk, insaltad kapris, pyttesmå kronärtskockor i olja och gudagoda burktomater.
I min bok borde Fernando Di Luca få medalj av Kungen för sin insats för det svenska utbudet. Tack vare Zeta hittar vi snart allt det nödvändigaste från det italienska köket i varje svensk byhåla. Snacka om kulturgärning.
Jag vill härmed dra mitt lilla strå till stacken genom att bjuda på en lätt försvenskning av några enkla och läckra rätter från Matmaffians (vi kallar oss så) resa till "La Costa Divina" - Den gudomliga kusten, det vill säga Amalfikusten söder om Neapel. Världens vackraste plats.
Buon appetito!
Mia Gahne/TT Spektra
mia.gahne@ttspektra.se
JUST NU...
...anser jag att svenska folket borde ge grappan en ärlig chans. Fotogen- och finkelfördomar går tvärbort. En mjuk amaronegrappa är som sammet med riv i. Buonissima!
Minestra di farro, fagioli e verdura
Soppa med vete, mangold och bönor
4 portioner, 20 minuter
En förenkling av en ljuvligt lantlig rätt som serverades på familjen Mustillis vingård i Sant'Agata dei Goti.
Egentligen ingår vilda bladgrönsaker som cikoria och liknande, men vi får ta det som finns. Matvetet kan bytas ut mot kokt dinkel som är närmare originalet.
3 vitlöksklyftor
1 liten nypa chiliflakes
olivolja
300 g mangold, rucola, spenat, nässlor eller andra gröna bladgrönsaker
1 burk borlottibönor
1 burk matvete eller 2 dl kokta hela dinkelkorn
2 1/2 dl vatten
salt
nymalen svartpeppar
Skala och hacka vitlöken. Fräs med chiliflakes i en skvätt olivolja utan att vitlöken tar färg. Tillsätt sköljda gröna blad och fräs med en stund tills de mjuknar.
Låt bönorna rinna av och skölj väl. Samma sak med matvetet. Väljer du dinkel ska det kokas först enligt anvisningarna på förpackningen.
Häll ner grönsaksfräset i en kastrull, tillsätt bönor och vete. Slå på vattnet. Småkoka i tio minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera gärna med lite färskriven parmesan.
Gnocchi con salsa di origano e limone
Gnocchi med oregano och citron
3 portioner, 15 minuter
"Enklast är godast" är regeln i all italiensk mat. Anna Imparato driver en hänförande vacker agriturismo (boende på lantbruk) på en vingård söder om Pompei och serverade suveräna gnocchi gjorda av dagsgammalt bröd. Vi får köpa färdiga.
1 citron (helst ekologisk)
2-3 vitlöksklyftor
500 g gnocchi (färsk)
1-2 tsk torkad oregano
olivolja
1 nypa chiliflakes
Tvätta citronen ordentligt och riv skalet. Skala vitlöken och finhacka.
Koka gnocchin enligt anvisningarna på förpackningen. Låt rinna av, men spara en deciliter av kokvattnet och häll sedan tillbaka gnocchin i kastrullen. Slå på en skvätt olivolja och en liten nypa oregano. Blanda och sätt på locket.
Fräs försiktigt i en annan kastrull en rejäl skvätt olivolja och chiliflakes utan att vitlöken får färg. Tillsätt kokvattnet, resten av oreganon, citronskalet och saften från halva citronen. Låt sjuda på svag värme i fem minuter. Slå över gnocchin och servera genast.
Limoncello
3 flaskor, 4 veckor
Ingenstans är limoncellon så god som vid Amalfikusten där alla gör sin egen. Egentligen ska man ha 95 procentig sprit, men vi får anpassa receptet efter svenskt Renat.
6 ekologiska citroner
70 cl Renat (eller ren alkohol)
200 g socker (beroende på hur sött man gillar)
3 1/2 dl vatten
Tvätta citronerna noga. Skala med potatisskalare utan att få med det vita. Lägg skalen i en väl rengjord glasburk. Häll över brännvinet. Sätt på lock och ställ svalt och mörkt i en vecka.
Koka upp socker och vatten, låt koka i fem minuter och sedan svalna. Häll ner lagen i burken och ställ tillbaka i mörkret (en garderob går bra). Vänd då och då.
Sila efter två veckor. Sammanlagt ska limoncellon helst stå i fyra veckor innan den är klar.
Serveras iskall direkt från frysen. Det är också väldigt gott på vaniljglass.
Citrusjelly
4 portioner, 3 timmar
Anna Imparato bjöd också på en härligt uppfriskande dessert gjord på de egna citrusfrukterna från trädgården på vingården La Vecchia Quercia (den gamla eken). Vi får plocka våra i fruktdisken.
3-5 apelsiner (beroende på hur saftiga de är)
1 citron
socker
4 blad gelatin
malen kanel
färsk mynta
Pressa apelsiner och citroner tills det blir 5-6 deciliter vätska. Smaka av med socker så att det blir lagom surt.
Lägg gelatinbladen i blöt i lite ljummet vatten. Värm citrussaften sakta och tillsätt de urkramade gelatinbladen. Rör om tills de har smält. Häll sedan upp i små formar. Låt svalna och ställ in i kylen tills de stelnar.
Stjälp upp på assietter och dofta över lite malen kanel. Dekorera med ett färskt myntablad.
Att dricka till
På Amalfikusten är de mest stolta över sin aglianico-druva. Den förekommer i nästan allt rött vin. Det finns två aglianicoviner i beställningssortimentet: Aglianico 2004 (nr 89099), 99 kronor och Aglianico del Vulture 2000 (nr 72361), 143 kronor.
Av de vita druvorna blev jag mest förtjust i falanghina. De lyckliga i Skåne kan köpa Falanghina 2006 (nr 88705), 109 kronor.
Alkoholfritt: San Pellegrino mineralvatten