Som ett av få massmedier i landet har Corren provat alla 97 madeiror, portviner, sherry och övriga starkviner i monopolets ordinarie och tillfälliga sortiment.
Det blev en minnesvärd resa i dur och moll. Mest dur, tack och lov.
Port och sherry är högsta mode. Igen. Madeira, denna gudomliga dryck till skånska gåsablot och julens alla läckra desserter (och i mumma, förstås), är på dekis. Rejält. Sedan kanske tio år. Det märks tydligt på Systembolagets sortiment. Av de 97 provade är bara sju madeiror...
Å andra sidan har producenterna på den lilla blomstrande Atlantön sig själva att skylla.
Så mycket "gamla" bluffmadeiror som prånglades ut till hutlösa priser på 1970- och 1980-talen, fick förtroendet för drycken att fullkomligt raseras. Och kunderna röstade med fötterna.
Tråkigt, för äkta gammal madeira är värd långa omvägar att prova. Det höga priset till trots, således.
Nåja, det är ingen mening att sörja över sådant som inte finns. Då är det betydligt bättre att glädja sig över sådant som verkligen är bra och går att få tag på. Om än med vissa svårigheter.
Var därför ute i god tid! Varan kanske måste beställas från depåbutiken, som finns i Örebro. Handlar/ringer du före klockan tre på eftermiddagen, ska varan i normalfallet finnas dagen efter i en butik nära dig. Utan extra kostnad. Utnyttja den servicen!
Så vad använder man de olika typerna till?
SHERRY, främst den halvtorra, är klassisk som visitdryck. Konkurrensen från allt populärare champagne börjar göra sig gällande.
Torr sherry passar till många av vinterns värmande soppor, men är också alldeles utmärkt till små plockrätter. Samt som smaksättare vid matlagning.
Söt sherry, ofta nästan simmigt trögflytande, sippas i små glas till häftiga och verkligt söta desserter.
***
MADEIRA är dels utmärkt som smaksättare i såser, dels (de söta) till desserter som brylépudding och ris à la malta.
***
PORTVIN finns både i en vit och en röd variant. Den vita hoppar jag saklöst över. Kan möjligen gå an som basen i en kall tonicdrink (utan gin...) på sommaren.
De röda delas in i huvudgrupperna vintage, late bottled vintage, tawny och ruby. Sedan finns det en del hybrider, som vi hoppar över.
Vintage behöver lagras många år i en sval, mörk och fuktig källare för att riktigt komma till sin rätt. Kommer alltid från en årgång som förkunnats (deklarerats) av portvinsmyndigheten. Tappas på flaska två år efter skördeåret.
Drickes inte till någon maträtt, utan som det är eller bara tillsammans med nötter, goda äpplen och dito sällskap. Behöver dekanteras.
Det gör man genom att hälla vinet (som stått upprätt i minst två dagar) sakta i en karaff med en ficklampa eller ljus under halsmynningen. På det sättet ser du när grumset närmar sig. Drick det inte, och använd det inte i matlagningen. Partiklarna sätter igen levern och smakar visset.
Numera är vintage oftast svindyrt.
Late bottled vintage (LBV) bör vara moget när du köper det, men blir oftast ännu bättre med några års lagring.
Kommer från bestämd årgång, men den behöver inte vara deklarerad. Tappas ofta på flaska efter att ha legat på (stora) fat i mellan fem och sju år.
Vissa sorter behöver dekanteras, andra inte.
Tawny har fatlagrats fram till buteljeringen och ska då vara moget. Vinner inget på att lagras. Perfekt som sällskapsdryck eller till lättare desserter.
Ruby är det yngsta och spritigaste portvinet. Perfekt till lite kraftigare desserter.
***
ÖVRIGT STARKVIN kan vara allt från vitt (ädel)sött till (vämjeligt) rött. Olika användningsområden beroende på karaktären, men oftast lämpliga som sällskaps- eller dessertdrycker.
***
Vi har denna gång inte provat fruktvinerna, sake, vermouth, aperitif och bitters samt annat smaksatt vin bland starkvinerna. Jul- och mysfaktorn på dessa bedöms som obefintlig!