Bullen till en semla ska vara lätt och luftig. Ett tungt och kompakt bröd gör att hela grejen med att äta semlor går förlorad. Knepet för att lyckas med brödet är att kombinera jäst och bakpulver, eller hjorthornssalt som är vanligt i äldre semmelrecept. Problemet med hjorthornssalt är att det kan ge en bismak av ammoniak som faktiskt bildas i jäsprocessen. I små mängder, förvisso, men ändå inget man vill ha i sina bullar.
Röd jäst för söta degar och bakpulver ger tillsammans den jäskraft som behövs för att blåsa liv i en semmeldeg.
På samma sätt måste fyllningen göras lätt och om inte luftig så i alla fall smidig. Att knöla ned en bit mandelmassa i bullen är helt fel. Fyllningen ska vara mer som en gröt. Mixa mandelmassan med grädde och lite äkta vanilj från en vaniljstång och vips har vi en fyllning som verkligen, om uttrycket tillåts, sticker ut.
Alla semlor ska vara vackra. För att klara det rent estetiska behövs en spritspåse och en så kallad tyll, det vill säga den stjärnliknande spets, som gör att vispgrädden får vackra åsar när den spritsas. Till sist: Glöm inte att pudra över florsocker. Är det mer än två timmar tills dina semlor ska ätas, vänta med det till sista stund.
En variant på bakverket är att göra supersmå semmelbullar som tillsammans bildar en tårta. För att hålla ordning på minisemlorna placeras de i en pajform. Klär man pajformen med bakplåtspapper först är det lätt att lyfta upp tårtan. Sedan vidtar pillergörat att fylla och garnera dem som vore de stora semlor. Visst, det kräver tålamod, men resultatet blir uppskattat, var så säker.
Gillar man inte mandelmassa kan man blanda vispad grädde med riven vit choklad i stället. Toppa med spritsad grädde som vanligt, men blanda gärna kakao i så att det syns att det handlar om en annorlunda semla. (TT)